Tröttheten

IMG_1433

Igår var en sådan där dag då klockan var något med 04 när en av pojkarna (och därför även jag) tyckte det var lämpligt att påbörja en ny dag. Känslan som satt i hela dagen – tungheten, trögheten – kändes välbekant och något jag lärt mig leva med.

Jag är inne på sjätte året med att ständigt ha någon under två år i huset och börjar faktiskt vänja mig. Jag minns choken efter att Ture kom. Hur gör man? Hur överlever man dagar med bara några få upphackade timmars sömn med sig?

Jag minns att jag såg en facebook-status för längesen där Viktoria skrev typ ”åh nej, nu börjar sommaren”. Hon syftade på att barnen sov sämre under sommar halvåret. Då tyckte jag det var störigt skrivet. Men nu  håller jag helt med. Visst älskar jag sommaren. Men för våra barn innebär ljuset och något av pirret i kroppen att sova, det kan man göra någon annan gång (typ under vinterhalvåret).

För oss har några grundprinciper gjort att vi överlever trots att barnen går upp okristligt tidigt om morgnarna (och ja vi har provat att vända på dygnet på alla möjliga sätt, men vi har fått en skara morgonpigga helt enkelt…).

  • Att bli sådana som går och lägger oss tidigt. Ja, det är så tråkigt! Men så värt! Vi har blivit sådana som släcker lampan kl 21. Då hinner man skrapa ihop ett gäng timmar trots att morgonen börjar väldigt tidigt.
  • Att ta varannan morgon. Detta har vi gjort sedan Sixten föddes. Varannan morgon gå upp med barnen, varannan morgon sova läänge (som till kl 08). Vi har insett att en kan vara hur trött som helst, men bara vetskapen om att en imorgon ska få sova längre gör att en orkar.

Och så grundprincipen förstås: att ha nåd med en själv. Dagar efter sömnlösa nätter gäller det att vara snäll mot sig själv. Inte hålla för hårt i principerna. Komma ihåg att alla dagar inte kommer vara såhär.

Vad har ni för överlevnads tips för trötta dagar??

3 kommentarer

  1. Åh hjälp, jag får liksom lite lätt ångesttryck när jag läser detta. Inser också att denna tid är förbi, och det var ju skönt för mig att känna det! Då kan jag väl upplysa om att det händer även er snart! Hurra!
    Vi hade också ett par år av att gå upp vid 5 vaaaarje freakin morgon. Vi gjorde ungefär som er, den ena gick upp då vid fem och den andra sov till ca sju. Sen sov den andra till typ halv 9 igen. Det funkade bra för oss eftersom vi hade ett sånt liv då.
    Men också precis som du säger, have mercy! Med allt och alla. Enkel mat, en glass en vanlig sketen tisdag, mer tv osv. Vi har också alltid gått och lagt oss vid 21-22 och jag gör det fortfarande.
    Men nu också, när barnen klarar sig själva (de går upp lika tidigt, oftast) och sätter på tv:n själva och gör frukost själva ibland, då inser jag att jag ändå verkar vara en morgonpigg person. Vilket stör mig!!! Jag vill sova länge nu av principskäl men det går inte, haha.

    1. haha, sova länge av principskäl – det kan jag leva mig in i! Skönt att det verkar gå över, typiskt att gos med 1,5 åriga små knubbiga ben också går över…

  2. Vi kör napp hela morgonen tills storebror vaknar för att då får man i alla fall en lite lugnare och tystare start på morgonen när den börjar väldigt tidigt.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *