Därför engagerar vi oss i kyrkan.

DSC_0152

En bild på ingången till vår kyrka och två aktiva, ganska snygga måste jag säga, medlemmar. Varav den ena min man ju.

Det kommer ibland upp här på bloggen, och har också kommit som önskeinlägg, det här med kyrkan, småbarnslivet och engagemanget.
Jag säger inte att alla ska engagera sig i sin kyrka. Men jag tycker att alla ska det. Yes, there I said it. Hur ska vi orka? Hur ska vi hinna? Och så vidare.
Jag tänker att det finns två aspekter på det hela som är extra viktiga att tänka på när man är småbarnsförälder.
Den ena är; vad är du bra på? Vad gillar du? Är du i en församling där det tillåtet att predika och du älskar det? Men be då att få predika en gång på terminen. En gång är en fantastisk gång! Samma gäller med lovsång, ljud, söndagsskola, ungdomsgrupp osv osv. Jag tycker det är viktigt att komma ihåg; en gång är också viktig!

När barnen sedan blir lite äldre, kanske som våra för ett år sen (4 och 6 då), då bestämde vi oss för att gemensamt (alltså jag och min käre make) gå in i söndagsskolarbetet. Där önskade vi att få ha våra turer gemensamt för att också spara in ”lediga” söndagar. Det vill säga att vi sa att vi kunde hålla i tre gånger, vilket egentligen blir sex gånger eftersom vi alltid är två personer i vår kyrka. Detta valde vi eftersom vi VILL att våra barn ska få känna glädje att gå till kyrkan; alltså, ha sin kyrka det vill säga söndagsskolan.

Och när vi nu valt att göra detta finns inte mycket tid eller kraft över. Att ha hand om söndagsskolan är det absolut kämpigaste och svåraste jag någonsin gjort (jag tror Emanuel skriver under på det), och vi har gjort det mesta man kan göra i en kyrka. Men det är sannerligen det mest givande! För det är ju för mina egna barn också! Det handlar om deras framtid och deras bild av kyrkan och gemenskap. Vi kommer absolut inte vara engagerade i söndagsskolan när de längre inte går där, men just nu väljer vi detta.

Vi är också hemgruppsledare och Emanuel är med i styrelsen. Och sedan har vi ett engagemang i vår församling per automatik, för att vi är sådana människor. Vi bryr oss om våra vänner i ledarskapet, vår byggnad, de nya människorna som tittar förbi och vi bryr oss om att det ska vara bra i vår kyrka. Därför blir ju engagemanget om ännu större, eftersom mycket tanke och känsla kan gå dit.

Jag tror inte att vi föräldrar ska lägga skorna på hyllan under småbarnsåren. Har man bebisar är ju inte engagemanget en söndagsförmiddag kanske det enklaste. Men det finns annat att göra som t.ex föräldraledig. Bjud hem till fika för daglediga och be tillsammans och låt de små leka eller sova. Har du ettriga ettåringar hemma är det inte heller så himla enkelt att fokusera på något ju, men din blotta närvaro med ditt liv på gudstjänsten kan ge en människa något så Gudsfruktigt som du själv aldrig kunde ana. Ibland tänker jag att de mest intensiva småbarnsåren är det viktigt att bara komma till kyrkan, så ofta det bara går. Det är inte alltid kul, det är lätt att längta efter andra tider. Men, alla som har barn har ju varit där. Alla vet. Ta det lugnt, din tid kommer, som Predikaren eller Håkan Hellström säger.

Det viktigaste är nog egentligen att fråga Gud. En del föräldrar orkar och hinner mer, brinner mer och vill mer. En del orkar ingenting just nu, eller vet varken ut eller in. Det är inget fel. Men lägg det i Guds händer vetja. Det brukar jag göra, och det brukar bli så bra så! (som Pippi sa)

Och medan jag kör på med söndagsskolan då och då i vår församling drömmer jag stora drömmar om vad som komma skall. För olika tider kommer, olika drömmar går. Och det är fint. Dröm stort, be mycket. Och tänk på vart i tiden du är, det är okej liksom.

Hur gör ni? Hur tänker ni?

/Filippa

4 kommentarer

  1. Vi är också engagerade per automatik. Fy, vad jobbigt det är ibland! Att inte kunna låta bli saker. Stora och små. Och som du skriver: att det är sååå mycket tanke och sååå mycket känsla.
    Det är ju förstås något att vara glad åt också!
    Jag är tonårsledare och med i styrelsen(sedan i feb.) och så är det jag som gör affischer, predikoturerna och nu också programbladet eftersom, just det, jag också är med i programrådet. Eeeeh, jag börjar se vad jag kan ge till någon annan att ansvara för. En del engagemang ger det andra, men nu börjar jag se vad jag kan ge åt någon annan att ansvara för.
    Sedan vi kom till församlingen för fem år sedan har jag också varit scoutledare, gjort tidning och varit engagerad i vår secondhand butik. Allt är ju roligt och jag tycker det är viktigt att man får testa sina gåvor i olika sammanhang. Samtidigt som jag ibland blir rädd för att vara för hattig i engagemanget, satsa stort och hålla tunt. Men jag tror inte det är så… Man får ju bra koll på allt om inte annat.
    Däremot ryms inte tiden med hemgruppen och det är kanske en dålig prio…

    1. Ja det är inte lätt det där, men jag känner helt igen mig i att prova massor och sådär! Tror att vissa av oss bara är sånna och det är bra! 😀 Keep up the good work!!!

  2. Älskar att ha det inbyggt i vardagen som vi har med Oikos! Våra liv planeras utifrån rytmen med Oikos! Sen går vi till en stor församling på söndagarna vilket är skönt. Då kan vi få bli betjänade av andra. Passar oss i vår situation nu. Men jag är med o läser text ibland, barnen har fått gå i procession o bära kors o ljus o älskar det! Och k är med o hjälper till vid nattvarden ibland.
    Det viktigaste för oss har hela tiden varit att låta barnen hänga på det vi velat göra. Det har ändå oftast funkat!
    Men man orkar inte alltid och jag tänkersom du, var sak har sin tid på sitt sätt. Gud vet bäst!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *