Vi har börjat säga hej då

För nästan precis sex år sedan var vi på Vikbolandet och Gusum för första gången i vårt liv. Vi hade fått ett samtal från Kerstin som är distriktsföreståndare för EFS sydöst. Hon hade våra CV:n och personliga brev för vi hade sökt tjänst i Kalmar, men där öppnades ingen dörr. Vi hade sett att det fanns en tjänst i Gusum. Första gången jag såg orten på kartan så var min spontana reaktion att asgarva. Vi hade ju egentligen tänkt att bo i en storstad.

Gusum, det var liksom ett skämt. Men vi kunde inte släppa det. Tjänsten var liksom gjuten för Patrik. Och så fanns det ju en prästtjänst på Vikbolandet. Präst på Vibolandet, skulle jag passa där? En landsortsbygd utanför Norrköping, med en liten EFS-kyrka. Inte särskilt lockande i ärlighetens namn. Vi hade noll relation till bägge dessa platser. Men när Kerstin ringde och sa att hon trodde att vi skulle passa för tjänsterna då hände något i hjärtat. För jag hade inte modet att ta steget utan att någon gav mig den där lilla extra uppmuntran. Våran Kerstin sa då: ”Ni kan ju i alla fall åka och titta på platserna…”

Titta skadar ju inte. Och genom att bar titta har du heller inte lovat något. Så vi tog vår röda Volvo 850, stoppade in lilla Liv i bilen och åkte till Östergötland. Om ni har sett raps- och linfält sida vid sida någon gång då vet ni att det är bland det vackraste som finns. Det fick vi se på Vikbolandet. Det var en strålande sommardag och vi möttes av varma och helt fantastiska personer som välkomnade oss med en öppen famn.

Vi fick se landet mellan vikarna och Östersjön som omslöt det. Vi fick se Gusum, det lilla brukssamhället med den långsamt flytande ån, där vänner från hela världen bor, där det finns en pytteliten EFS-förening som drivs av varmhjärtade förenings- och entreprenörsmänniskor.

Tanken var svindlande men samtidigt kände vi båda två att detta skulle kunna bli vår hembygd. Några månader senare var allt klart. Och flyttlasset gick till Östergötland i november 2011.

I november förra året blev det tydligt för mig att det nu var dags att påbörja ett nytt kapitel i vårt liv. Det har varit många olika omständigheter och öppnade dörrar som gjort att vi nu vågar ta steget att flytta till Alingsås. Patrik är antagen för tjänst i Svenska kyrkan, i Skara stift och jag kommer under hösten att fortsätta mina studier. Vi kommer att ha avskedsgudstjänst i September men vi vet ännu inte exakt när och vart vi kommer att bo. Vi letar fortfarande efter boende. Så om ni har kontakter i Alingsås eller i närområdet så är vi intresserade av lägenhet eller hus, att hyra från och med oktober månad. Vi är tacksamma för alla tips!

I söndags gick jag runt med våra tjejer i Gusum, när Patrik firade gudstjänst i EFS, vi hade redan varit på en gudstjänst på Vikbolandet så min hjärna behövde vila. Jag kom på mig själv med att liksom gå och säga hej då till lilla Gusum. Och det bubblade lovsånger i mitt inre. Lovsånger av tacksamhet till Gud av allt som vi fått och lärt oss.

Jag har gråtit och sörjt mycket i vinter innan beslutet hade landat i hjärtat. Men nu när det är klart då känner ja en stor förväntan och frid över vad som kommer hända de närmaste åren i vårt liv.

Men nu i sommar ska vi vara i Östergötland och säga hej då till allt det som vi har kärt här, den vackra landsbygden och de vackra människorna.

gusum
På hej då- vandring i Gusum.

 

 

5 kommentarer

Lämna ett svar till Jennie Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *