Sommarpust

Det är en utmaning att blogga såhär, det finns många diken att falla i. Livet är ju ofta allt och olika hela tiden och det en visar upp såhär offentligt blir lätt ensidigt. Men det är väl med de glasögonen vi läser bloggar? Vi uppskattar ärlighet och äkthet, men förstår också att allt inte kan synas. Idag blir det ett lite gnälligt inlägg, ganska långt ifrån Filippas sommarlovsfröjd igår.

Nu är vi mitt uppe i första veckans semester. Jag njöt i måndags och tisdags av att inte behöva åka i väg, leverera barn till olika förskolor och leverera på jobbet. Men i ärlighetens namn är det kanske det som varit njutningen. Resten har mestadels varit ganska till väldigt jobbigt. Hela tiden konflikter att lösa. 1,5 åringen kräver ständig bevakning och vi springer omkring som dårar för att försäkra att han inte blivit påkörd av något fordon eller rammad av någon storebror. Storebröderna är i luven på varandra hela tiden och tio minuters bra lek slutar alltid med slag och tårar.

När läggningen är i hamn vid halv nio snåret har jag och Christian sjunkit ihop i soffan och pustat ut och liksom suckat – är det verkligen såhär intensivt?! Vi är mycket tröttare än vi brukar vara efter vanliga arbetsdagar. Den stora skillnaden mot att jobba är ju att det inte finns några pauser.

Sommaren är här och vi har fått en reality-check. Att få tre pojkar på fyra år är en dröm som blev sann, men det är också asjobbigt. Att uppfostra är hårt arbete. Pepp och kram till alla er som kämpar på där ute! We are in this together!IMG_1051

8 kommentarer

  1. Haha ja, sommarlovsfröjden är vackra bilder för mig. Det är så jag ser tillbaka på våra somrar, i fotona. Annars hade jag nog bara kommit ihåg allt jobbigt! Förstår dig helt, och säger väl det alla säger; det blir bättre! Ju större de är, ju mer självständiga är de ju.
    Sen har du ju en till att hålla reda på, jag har ju bara haft två. All kraft till er!!! Ta mkt bilder så kan ni se tillbaka och minnas hur små och söta alla var ? ?

  2. Jag blir så himla glad av att läsa sådant här. Jag har ofta känt att ingen haft det så jobbigt som vi, och gråtit över bilder på vuxna som (till synes utan att verkligen till max uppskatta den oerhörda lyxen) sitter och umgås med andra vuxna på facebook (muttrandes att det borde vara förbjudet att lägga upp sådana bilder i flödet). Jag kan med 100 procents säkerhet säga att jag vet exakt hur ni har det. Det känns rätt bra. Jag kan inte säga att det blir bättre. Det blir lite mindre jobbigt, men det är personligheter och kombinationer av syskons olika personligheter snarare än ålder som utgör lotteriet om det blir bättre eller ej. (Missförstå mig inte, jag älskar barn och i synnerhet mina).

    1. Tack Viktoria! Jag tänker ofta på er när det är tufft och det är skönt bara att veta att andra har gått före liksom. Tack för uppmuntran och igenkänning!

  3. Tack! Har yngre barn men förstår verkligen vad du menar med ”semester”. Bittersweet liksom. Heja oss! Vad är löningen? Semestra med andra barnfamiljer?

    1. Bra fråga om vad som är lösningen. Min erfarenhet av att semestra med andra barnfamiljer är att det kan vara heaven eller hell. Allt hänger på om barnen är synkade, om de har samma tider och rutiner. Eller rättare sagt, allt hänger inte på det. Sådant kan man lösa om man är flexibla och pratar mycket. Den stora svårigheten är däremot om man har väldigt olika tänk, vart gränser går osv. Sådant kan bli riktigt tufft om man är iväg tillsammans. Men det kan vara så gott när barnen är helt uppslukade i fin lek och då blir allt lättare. Så det kan vara en riktigt bra idé att planera in gemensamma semestrar, men inte så långa till att börja med kanske.

  4. Heja heja BÄSTA SVAHNS! Även om inte era kids tackar er varje dag så kan jag tacka er å deras vägnar. Tänka att få växa upp med er som päron. DRÖÖÖÖMMMM!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *