Att flytta med barn, del I

Förra gången vi flyttade var vår äldsta, Liv, bara ett år. Hon hakade liksom bara på. Nu är hon snart sju, har gått ett år i förskoleklass, har många kompisar och vet att Vikbolandet är hemma. Men tack och lov tycker hon mest att det ska bli spännande att flytta.

Redan innan flytten var helt bestämd, sa hon: ”Mamma, kan vi inte flytta någon gång…” Märkligt och skönt, som att hon hade det på känn. Hon är cool och ett socialt geni våran stora, vi känner oss verkligen trygga med att hon kommer klara flytten superbt.

IMG_1537

Den lilla, Mirjam, är snart fyra år. Hon säger att hon vill ta med sig sin kompis E till sin nya förskola. Och säger varje dag, nu när hon börjat förskolan igen efter sommaren: ”Mamma, jag vill inte gå hit jag vill åka till nya förskolan.” Fast hon inte ens vet hur den ser ut…

Självklart finns det stunder av oro och funderingar på hur det kommer bli egentligen. Dom vet ju vad dom har och att dom trivs här. Men man kan ju inte veta hur det kommer att bli.

Ni som ber, får gärna be för att det ska gå smidigt för tjejerna att flytta. Att dom ska hitta nya kompisar och känna sig trygga i skola och förskola.

Den här serien på SVT har vi tittat på flera gånger: Astrid och Adrian flyttar .

astrid-och-adrian-flyttar-8-1920-jpg
Astrid och Adrian (Från SVT.se)

Kan verkligen rekommendera den för alla, även om ni inte är i flyttar-tagen just nu. Den skildrar en riktig barnfamiljs flytt från barnens perspektiv. Hur det är att ge bort leksaker, säga hej då och att börja på en ny skola och förskola. Den är ärlig med både kriser och lycka. Dessvärre finns inte alla avsnitt kvar, så skynda, skynda så ni hinner se dom som finns!

 

 

7 kommentarer

  1. Å, just den tittade vi också på (efter att vi flyttat – för att processa och prata igen alla känslor som kommit och gått). Jättefin! Ska be för er! Det ÄR stort att flytta! Men har tänkt på en grej gällande ”man vet ju vad man har…”. Det vet man ju, men saker förändras ju även där man bor! Inte säkert barnen skulle vara populärast i stan ett år senare eller att den där fantastiska fröken skulle finnas kvar… även om VI bor kvar. Den tanken gjorde min ”vad-HÅLLER-VI-PÅ-MED-barnen-har-det-ju-såååå-bra-just-häääääär”ångest lite mindre. 🙂

  2. Min svärmor som har flyttat många gånger med 4 barn sa till oss: ni är trygga o då kommer barnen känna sig trygga. Det viktigaste är att ni har varandra! Gud är med er. Är själv så tacksam och förvånad över hur smidigt det gick. Lycka till med allt! Hade även varit kul att ses nu när vi inte kommer bo så långt bort.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *