Dom talande tingen

IMG_2560_bloggbild

Här är tre ting som jag hittade när jag städade ur kontoret. Dom berättar något om mina första år som präst.

  1. ”Löpsedeln”: En plojgrej som jag fick när jag fyllde 32. Men den är ändå sann och jag har verkligen haft en intensiv period i livet. Precis som alla andra småbarnsföräldrar som yrkesarbetar. Men barnen blir större och intensiteten avtar faktiskt…
  2. Stolan (”Tyget” i mitten, denna har prästen ovanpå sin liturgiska klädsel vid gudstjänster). En gåva från EFS-föreningen då jag prästvigdes i juni 2012. Även om jag inte känner mig så mycket som präst just nu ,så är jag det fortfarande. Det är en tjänst jag är vigd till och jag vilar i att kyrkan kallat mig och att jag har avgett mina prästvigningslöften.
  3. ”Slutsatsen” som en ungdom skapat vid ett bibelstudium. Även om jag har ett tungt och segt år bakom mig, med sjukskrivning, depression och utmattning så känner jag ingen ånger eller bitterhet mot mitt jobb. Det är inte jobbets, enskilda individers eller Guds fel för den delen. Det är många olika saker som slutligen gjorde att bördorna på axlarna blev tyngre än orken. Men jag tror likväl att Gud går med. Den tron kommer jag trotsigt hålla fast vid. Jo, jag oroar mig mycket och ofta. Framtiden känns oviss, många frågetecken. Men jag tänker att Gud har någon typ av plan för mig och mitt liv. Livet är ingen slump. Detta ger mig hopp.

5 kommentarer till

  1. Å vad fint med dessa små minnesmärken! Jag har precis också städat ut mitt kontor i en församling jag jobbat i, och jag känner igen känslorna du beskriver!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *