Hyllning till en maka, mamma och missionär

Vissa människor åldras med en särskild skönhet och en oförstörd nyfikenhet på livet. I tisdags fyllde en sådan människa 75 år. Hon är maka, mamma till fyra barn, lärare missionär och mycket mer.

Ofta väntar vi med hyllningar och beröm tills en person har gått och dött, men det är väl lite onödigt? Jag tänker att jag vill bli bättre på att hylla dom levande människorna i min närhet, dom som betyder mycket just nu. Därför vill jag idag ge lite extra kärlek och uppmärksamhet till en av mina främsta förebilder: Margareta Meta Johansson.  Vi har bott här på Vikbolandet i snart sex år och under dom åren så har Margareta, eller Meta som hon kallas till vardags, kommit att bli en fin vän, stöttepelare och förebild. Låt mig berätta lite för er om en helt fantastisk människa och varför hon är en verkligt god förebild.

flygplan

1966: Nygift på flygplatsen i Rom, på väg till det väntande uppdraget i Etiopien.

För 51 år sedan gifte hon sig med sin Lasse. Då hade Lasse redan fått kallelsen att åka ut som missionär för EFS, till det fjärran Etiopien. Meta hade inte direkt funderat över att bli missionär men hon valde ändå att tillsammans med Lasse lämna Sverige och för att arbeta bland det etiopiska folket. Att bli utsänd som missionär då innebar ju verkligen att lämna släkt och vänner. Inget internet, inga skype-samtal eller instagramuppdateringar. Du kunde skicka ett brev och så fick du hoppas att det kom fram. Dessutom bodde dom inte i städer med bekvämligheter och säkerhet utan långt ut på den etiopiska landsbygden där inga vita förut hade bott. Folk sa att det var omöjligt och att vita människor inte kunde bo där. Men Meta och Lasse kunde.

lasseåmeta

Lasse & Meta

Dom byggde sitt hus, fick barn och levde sitt liv tillsammans med det etiopiska folket. Vilket äventyr och vilka utmaningar som dom måste ha ställts inför hela tiden! Men när jag hör dom berätta och beskriva den här tiden, så menar dom att det var den bästa tiden i deras liv. Många människor kom till tro, de fick vara med och bygga upp samhällen och infrastrukturen i landet. Lasse reste runt och jobbade med olika byggnadsprojekt och Meta var hemma med barnen. Eftersom hon var lärare undervisade hon sina egna barn då dom började skolan. Jag tröttnar aldrig på att höra deras berättelser om den här tiden. Dessutom är Meta en fantastisk berättare, vilket gör att det blir levande historier som gör det ännu enklare att leva sig in i missionärens vardag; Jag kan tänka mig att hon var en riktigt bra lågstadielärare!

familj

Lasse och Meta framför sitt hus i Etiopien, tillsammans med sina fyra barn.

Sedan dess har de rest fram och tillbaka mellan Sverige och Etiopien för kortare och längre perioder. Nästan halva livet har dom bott i Etiopien. På olika platser och med olika uppdrag, både på landsbygd och i den myllrande storstaden. Senaste uppdraget tror jag var 2011, då dom vara ute som seniorvolontärer för EFS vid Aira sjukhus. Lasse fick vara med och bygga en vattentank som skulle försörja sjukhuset med vatten och Meta hjälpte till med alla möjliga och omöjliga uppgifter som fanns där. Till exempel att sy förkläden som skulle användas för att förvara operationsverktygen.

Mycket av Etiopien och det etiopiska folket bär både Lasse och Meta i sina hjärtan. Det har präglat dem, deras gudsrelation och kärlek till medmänniskan. I församlingen där jag har arbetat i fem år har de varit en omistlig del av vår gemenskap. Särskilt när det handlar om bönen och tron på att bön faktiskt kan förändra saker i våra liv. Även om dom ibland har kämpat med sjukdom och vet att allt i livet inte är lätt, så finns det alltid en självklar och orubblig tro. En tro på Gud, Guds omsorg och Guds kraft. Den sistnämnda, tron på Guds kraft, tvivlar jag själv ofta på. Särskilt när vi lever i ett land och i en tid där vi inte så ofta ser det där omvälvande och livsförvandlande som Gud faktiskt vill och kan göra. Då är det så gott med vänner som har den övertygelsen och tron på att Gud faktiskt kan göra under.

Meta är verkligen en kvinna med en sund gudstro. Fast förankrad, med båda fötterna på jorden men samtidigt en så självklar tro på att Gud är med. Hon älskar sin trädgård, är inte rädd att hugga i och älskar att vara vid havet och ute i naturen. Otroligt bra på en massa hantverk och suverän på att laga mat som räcker till hur många som helst.

Det som har gjort ett stort intryck på mig och som jag verkligen ser som en styrka är att omfamna allt det goda som sker i gudstjänst och församling. Även om Meta inte är särkilt förtjust i den moderna lovsången och de ”oförutsägbara melodierna” så vill hon ändå vara med. Hon försöker att lyssna in sig och uppmuntrar ungdomarna som leder lovsången. Jag hoppas verkligen att jag får vara så när jag fyllt 75; Att jag vill vara med i det som Gud gör, även om de uttryckssätt som används inte är de som jag känner mig mest bekväm med.

Men framförallt så är Meta en god vän. Hon har ett hjärta och ett hem som alltid är öppet. Flera gånger i år har jag ringt för att jag inte orkar eller vill vara själv hemma. Om dom är hemma finns ingen tvekan; Till deras köksbord är jag alltid välkommen. Jag har suttit där och gråtit, fått kaffe, mat och förbön. Jag behöver inte vara trevlig eller konversera, jag får komma dit och bara vara.

meta

Meta med kaffekannan i hand. Alltid redo. (foto: Anna Johansson)

Å, vad jag vill ha ett sådant hem och vara en sådan människa. Dit människor känner att dom kan ringa och bara få komma och vara som dom är. Det finns något otroligt helande i att få vara i sådana människors närhet och sitta vid deras köksbord. Där hela livet ryms men också hela himmelen. Där Gud och långkok är lika självklart.

Meta, tack för allt som du och din Lasse har gett mig och min familj av tid, kärlek och förbön. Jag ber att du ska få många fina år där du upplever Guds vind i seglen och att du fortsätter vara nyfiken och ödmjuk inför livet. All kärlek och välsignelse./ Jennie

14 kommentarer till

  1. Så fint skrivet om min moster Meta! Stämmer mycket väl. Kommer ihåg hur spännande det var att läsa om deras vardag när vi fick brev från Etiopien.

  2. Å så otroligt fint att läsa! Det är verkligen en bön för mig att också få vara en sådan kvinna som lever i bön och med öppet hjärta och öppet köksbord. Tack för ett så väldigt inspirerande inlägg!

  3. Tack omsorgsfulle Far att du sände Meta och Lasse i Patriks och Jennies liv! Tack Meta och Lasse för det stöd ni varit i förbön och omsorg! Vi har förstått när Patrik och Jennie berättat om er att ni är trofasta vänner och förebilder. Tack för att ni öppnat ert hem och gett av er tid och kärlek! Någon skrev i sin kommentar att hon blir utmanad. Jag med!

    Jennie, så fint och klokt tänkt att hylla och ge beröm till den levande! Och till vilken glädje för den det berör!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *