Bäst i test i eget sällskap (och kanske någon till)

Här står jag. I en av mina bästa outfits den här veckan. Det verkar ha blivit en tävling med mig själv (finns inte många som vill tävla i denna kategori som jag känner) att hitta den bästa och roligaste eller mest kreativa eller modigaste outfiten. (Btw, allt på bilden är second hand!)

Jag frågade min mamma igår hur jag i allsindar blivit så självständig. Att jag så väldigt mycket trivs väldigt bra, ibland bäst, i mitt egna sällskap. Hon sa: Jag har alltid tänkt att uppfostra er till självständiga individer. Jag: Hur gjorde du då? Hon: ……. (lång paus)…. Jag bad till Gud!
Okej, så, bra tips!
Men jag älskar verkligen att vara med mig själv. Oftast. Inte när jag är lite väl depressiv, vilket händer ungefär en gång i månaden (hrrm). Då är det bättre att umgås med choklad och Modern Family. När jag tänker att jag, som idag, vill åka och shoppa lite second hand, så har jag absolut noll problem med att åka helt själv. Strosa, leta, prova, fundera. Älskar ju det!
Men sen älskar jag verkligen att jag har dessa två sköningar:

Efter sommarlovets långa, regniga och en del soliga dagar, har vi börjat få någon slags rutin på livet igen och det är så himla underbart att läsa böcker på kvällarna tillsammans, prata om livet stora och små grejer runt matbordet, cykla snabbaste vi kan till skolan på morgonen och vinka hejdå i farten, skratta och ha det gött (jag HOPPAS ni förstår att jag väljer att inte skriva om bråk, skrik och tjat eftersom jag precis nu skriver om det härliga, ju). Det är fint att vi gillar varandras sällskap ju. Det är ändå fascinerande att det skulle hända, att få egna små mini-me´s som man gillar att umgås med. Igår vabbade jag minstingen och när vi hämtat den stora från skolan la vi oss under en filt och läste böcker. På kvällen trängdes två av oss i soffan och två i fåtöljen för att kolla Zootropolis och äta hamburgare. Mysigt!

Sen får vi inte glömma den här personen, som jag ibland förundras över att jag älskar att umgås så mycket med;

Bra bild, tänker ni. Ja, vi vet inte riktigt om vi tänkte att något, livet kanske, var åt olika riktningar bara.
Men min kära, bästa Emanuel. Efter 10 år tillsammans fattar jag knappt att jag fortfarande skrattar mest med dig men också kan bli så fasligt irriterad på. Nu för tiden kan jag ibland drömma om framtiden, då när barnen är stora och vi kanske tänker ha något fritidsintresse ihop. Vad kan det bli liksom? Ska vi bli golfare? Squash-spelare eller kanske kommer vi jobba som influencers (den största disagree-grejen vi har för tillfället, förutom vad för färg korallröd egentligen är) och bah resa jorden runt och se sjukt snygga ut. I could live with that.

Anyway. Jag gillar att umgås med mig själv. Men jag tokgillar verkligen att hänga med min lilla familj, och så har jag ett gäng sköna vänner i min närhet som jag aldrig hade kunnat leva utan. Värt. Men det är också värt att lära sig älska sig själv. Så gör du inte det får du väl… be till Gud?!?!

Ha en fin lördag där ute!

/Filippa

9 kommentarer

  1. Härligt inlägg och fina bilder! Det känns på dina modebilder att du ännu mer ”landat i din egen stil”. Det tycker jag är härligt med att bli äldre, att man mer och mer börjar förstå vad det är man faktiskt gillar och trivs i.

  2. Håller med Elisabet, min första känsla var också att det här var ett härligt inlägg. ? älskar din stil och jag blir så utmanad att köpa mer på secondhand. Heja dig för att du utmanar oss lite!!

  3. Älskar det här inlägget. Både innehållet och strukturen, samt ditt språk. Snyggt hur du knöt ihop texten ?? Love it

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *