Det är farligt att sluta tänka på sex

Visst kan det verka som att jag är något av en sexexpert nu eller? Jag bara skriver och skriver om ämnet ju. Men sanningen är att jag mest tycker det är himla intressant – jag äro ingen expert. Allt som skrivs är taget från olika sammanhang, saker jag hört eller läst och har förmodligen ingen vetenskaplig grund alls. I alla fall inte från min sida. Ja men jag ville bara säga det, så ingen tror att jag gått och blivit Mrs Sexpert liksom.

Sist jag skrev om sex så plitade jag ner mina och andras tankar om att ett lyckligt äktenskap kräver bra sex. Det är intressant tycker jag.  Det är ju olika var man kommer ifrån.
I kyrkan tror jag många kan tänka att, så fort vi gifter oss kommer vi ha fantastiskt sex, och ingen tanke finns att det skulle kräva arbete. I icke-kyrkliga kretsar har man kanske provat sig fram på olika vis och inte riktigt reflekterat, att i äktenskapet gäller en person for the rest of our lives och det kan kräva lite arbete.

Hur i hela friden ska vi äktenskapliga eller sambolevande personer nånsin få till det då?

Jag har på senaste tiden hört två bra tips som jag tänkte dela.

Det ena är att helt enkelt börja tänka positiva tankar om sig själv och sex. Till exempel ”Jag är het”, för ofta kan kanske det vara en grej som gör att vi i längre relationer inte alls är pepp på sex. Våra kroppar förändras, kanske har vikten ökat eller brösten börjat hänga mer, och det känns inte alls roligt. Kanske finns inte tiden eller orken att liksom piffa till sig och då går lätt tankarna till att ”Han (oftast han eller?) tycker nog inte jag är särkilt snygg ändå” eller ”Varför skulle han vilja ligga med mig när jag ser ut såhär? Jag skulle inte vilja det”. Tankemönstret behöver brytas, för om jag förstått det rätt, går vi fysiskt igång på den vi älskar oavsett hur mycket eller lite den väger eller mycket eller lite hår den har på vissa ställen. Tänk; ”Jag är snygg. Jag är kåt! Jag har så sjukt sexig rumpa.” Haha, ja eller något som passar din hjärna!

Det andra tipset handlar om… ja, det tar emot att skriva eftersom det handlar om att anstränga sig. Ja visst är det störigt? Att bara sträcka ut handen och röra vid sin partner kan få en att gå igång, men om ingen gör det, hur ska känslan av pirr någonsin komma åter, om den försvunnit?
Det här tipset tänker jag kan handla om att ta bort sin egna bekvämlighet också. Visst är det najs en kväll att chilla vid tv:n och käka ostbågar? Men vad händer om jag gör en ansträngning för att något fysiskt faktiskt ska hända? Efter ett gäng års äktenskap kan det var superduperviktigt att anstränga sig!
Okej, här kommer min pryda förslag, var god utveckla dem efter egen förmåga; en långsam kyss, en låååååång kram eller lite tafs på känsligare ställen.

Jag läste en sexolog som skrev ”Det är farligt att sluta tänka på sex. Alla hade mått bra av en orgasm om dagen”. Det där kommer jag inte gå in mer på idag i alla fall, men det är tänkvärt. Bara för att vi lever med någon hela tiden betyder det ju tyvärr inte att allt bara stannar i perfektionism, som det kanske kändes i början. Vi får tänka lite extra, vi får anstränga oss lite extra.
Och helt ärligt, det är kanske är just du som ska ta första steget?

Glöm nu inte att tänka lite extra på sex idag.

/Filippa

2 kommentarer till

  1. Alltså, de här noll kommentarerna från oss pryda frikyrkobruttor tycker jag du bara ska ta som uppmuntran! Jag tycker det är så bra att du lyfter och tjatar om sex! Och så mycket bättre att vi som läser får utlopp (?) för det någon annanstans än i kommentarsfältet!
    (Jag gjorde ett undantag nu bara)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *