Nu får det vara nog!

Senaste veckan har jag kommit till en punkt där… Där jag känner att nu, nu får det vara nog. Nu räcker det.

Det har suttit en molande känsla i magen länge. Och det har liksom smugit sig på. Men senaste veckan levlades det liksom upp till en ny nivå.

Nazistdemonstrationer på gatorna? Moskébränder?

Och så det där lilla skämtet om somalier bland morsorna jag träffade.

Jag står inte ut längre. Det här är inte mitt Sverige.

Och jag vet inte hur ni känner, men hela mitt väsen bara VILL GÖRA NÅGOT!! Vill göra något som visar att vi är många, vi är så många fler som älskar olika. Som älskar det mångkulturella Sverige som blivit vårt. Som står upp för solidaritet och medmänsklighet och som inte gör skillnad på människor.

Jag längtar så efter att få demonstrera. Att få offentligt visa vart jag står. Och jag börjar drömma och längta efter att det ska få starta med kyrkorna. Tänk om vi avslutade våra gudstjänster varje söndag med en marsch för solidaritet och medmänsklighet, ut på våra torg och gator. Att vi från alla kyrkor och samfund står tillsammans och banar väg för andra att sluta upp och visa vilket Sverige vi tror på.

Och så tittar jag i kalendern och dagarnas livspussel och funderar, hur ska jag kunna styra upp det här? Går det att starta en revolution och samtidigt inte kompromissa med att vara en närvarande förälder? Kanske någon annan, en ung människa eller en med utflugna barn får gå i bräschen för det här. Men jag kommer. Jag kommer att gå med, varje vecka.

4 kommentarer

  1. Känner igen den där längtan efter att göra nåt och så samtidigt bristen på ork. Vissa dagar håller man bara näsan över vattenytan liksom. Men jag tror också att kyrkorna är en bra start!

  2. Känner så väl igen mig i din beskrivning. Vad hände? Hur kunde det bli så här?! Det riktigt obehagliga är att gamla vänner plötsligt har åsikter jag inte alls kan hålla med om. Vem tror på allvar att unga afghanska pojkar med fara för sitt liv tar sig genom Europa till Sverige bara för att de vill bli försörjda? Eller att en familj bryter upp och lämnar allt bara för att det nog är bekvämare att bo i Sverige? Att du frivilligt lämnar allt du har bara på skoj? Har aldrig demonstrerat i hela mitt liv, men nu kanske det är dags. Eller är det kanske mer effektivt att i vardagen varje gång du hör ett rasistiskt skämt eller åsikt säga ifrån?

  3. I feel you!!! Den senaste tiden har jag också tänkt massor på kyrkans roll i detta. Det måste vara meningen att vi gör mer, Jesus var (är) ju revolutionär! Exakt hur det skulle se ut vet jag inte, men det är hög tid att prata högt även inom kyrkans trygga vägar.

  4. Sant, så sant! Vi måste göra mer… tål att tänka på hur en får ihop livspusslet och engagemang ❤️

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *