Den perfekta födelsedagen

Att få fira barns födelsedagar var något jag såg fram emot med att få barn. De där första åren med riktigt små barn är ganska enkla. En ballong kan göra dagen till en fantastisk dag.

Men det blir svårare och svårare tycker jag. Eller både och kanske. På ett sätt räcker det ju bara att vara där tillsammans och uppmärksamma barnet och överösa det med kärlek. Men så kommer det till de där presenterna och  alla förväntningarna.

IMG_4418 (1)

Och jag förstår att födelsedagar faktiskt kan bli en plåga för föräldrar. Vem vill göra sitt barn besviket liksom? Men om man inte har råd med det hen önskar sig? Eller har ork för att rodda barnkalas. Vad gör man då?

IMG_4419

I veckan fick vi en sexåring. I år blev det ett firande som inte riskerade att bränna ut någon av oss. Köpepizza och köpetårta. Och jag tänkte att jag skulle klara av att låta det gå förbi okommenterat men var tvungen att skämta om det. Husmorsarvet med kravet på sju sorters kakor hänger ändå tungt över en.

Och så presenter då… I år gick det fortfarande att ge honom något begagnat, även om det kanske inte exakt var det där han allra helst ville ha. Det är en svår balansgång, eller vad tycker ni? Att det inte blir hets och massa massa prylar. Och så samtidigt ge dem det där de längtat och väntat på.

Hur känner ni med det här med födelsedagar? Är det bara ren och skär glädje, eller våndas ni också ibland?

 

6 kommentarer

  1. Än så länge är mitt äldsta barn tre och har inte uppmärksammat skillnad mellan begagnat och nytt, så har inga praktiska erfarenheter av saken. Men jag vill gärna förmedla något annat till mina barn än vad vår kultur gör när det gäller inställningen till materiella prylar och har därför funderat en del på det. Min svärmor och min mans syskon gillar att köpa saker så jag tänker att jag kan lämna åt dem att köpa nytt, och själv ge sparsamt med saker och helst begagnat. Släkten har vi bett att gå ihop och köpa tillsammans istället för många prylar. Jag har inga lösningar men följer intresse denna fråga.

    1. Ja eller hur. Vi vill ju också verkligen förmedla en annan inställning till materiella saker än den rådande kultur ger, men det är svårt! Lite läskigt i hur redan sexåringen ser skillnaden på det han fick och det han egentligen ville ha och även om han är glad så anar man en viss besvikelse. SAMTIDIGT kan en ju tänka att det kanske genom samtal om miljö osv kan hjälpa barnen att förstå ens val och i förlängningen tycka en valde rätt. Men en del av mig vill liksom bara köra till ett köpcentrum och köpa exakt det han vill ha. Det är brottnignskamp helt enkelt.

  2. Vår äldsta har bara fyllt två. Men jag tänker också att det lär bli svårare framöver… Ska vi köpa bara för att vi har råd (om vi nu har det), och han vill ha något särskilt. Såklart vill vi ge honom det han önskar sig. Men ska han få allt han önskar sig? Jättesvårt, verkligen! Bra att du lyfter frågan!

  3. När mina barn var i skolåldern (nu är de tonåringar) fick de ibland upplevelse-presenter. T ex så fick den Italien-intresserade sonen ett besök på en italiensk restaurang tillsammans med morfar, utan föräldrar och syskon.

    1. Bra grej, vad roligt! Mina barn är lite för små än, men de är också så små att det inte spelar så stor roll än vad de får, bara det är paket. Vår nyblivna tvååring fick tex ett nytt tak och ny dörr till lekstugan v morfar, och en matstol till köksbordet av morbror. Hur bra som helst, och det bästa var att just de givarna inte gav något mer paket. Min familj har nnars lätt att inte nöja sig med något vi har önskat sig utan måste köpa till en nalle eller så också. Det blir ganska mycket paket när man har stor familj. Men att styra vad de ska ge eller säga när det räcker kan ju också signalera sån otacksamhet!!!
      Vi brukar rensa ut saker kring födelsedagar. En ny docka resulterade i att två gavs till loppis, och nu tror jag att min familj greppade det och då kanske det inte känns lika viktigt att fylla på med nya grejer.
      Lite vid sidan om dina frågor, Elisabet men ändå …

  4. För min del är det jobbigaste att rodda barnkalasen så jag orkar inte lägga någon extra jobbighet på presenterna. I år tog jag med mig Rut till en affär och lät henne välja presenter dagen innan sin födelsedag. Det underlättade massor för mig och Rut tyckte det var otroligt lyxigt och kul. Det resulterade också i något hon verkligen ville ha och som hon och vännerna har lekt massor med. Jag hade inte valt den grejen själv, så tycker det blev väldigt lyckat ändå att hon blev så pass nöjd och att det kom till användning, med liten insats från min sida.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *