Tiden som går

2007-2326

I oktober för tio år sedan var jag i Egypten. Det är en liten kort vecka av tid men den har etsat sig fast i mig på ett särskilt sätt. Efter den resan har jag inga fler minnen från den hösten, då när jag senare insjuknade rejält.

2007-2357

Det var en speciell resa. Vi var med för att passa barn på en missionärskonferens. Förutom att passa barn fick vi se många sidor av Egypten. Klosterliv men också sopstäder för de allra fattigaste och skolor för barn förkastade av sina föräldrar.

2007-2276

Under resan fyllde jag 25. Det kändes stort och härligt. Jag var precis där jag ville vara i livet just då.

2007-2246

Vår vän Joel var med på resan. Och det var här i Egypten som han och Christian första gången pratade om den där Jenny, var det ändå inte något särskilt med henne?

2007-2225

Men det var också här i Egypten som jag mer tydligt insåg att det nog var någonting fel med min kropp. Jag hade svårt att gå i trappor och skakade i händerna när jag skrev. Men det var inget jag oroade mig särskilt över, ”det är nog ingen fara”.

2007-2550

Nästa bild i albumet är från den 9 december. Mitt hår är en enda stor tova efter att jag legat hemma med kraftig huvudvärk i några dagar. Senare åkte jag in till sjukhuset. Och det var där de hittade mig krampandes på en toalett.

Det är tio år sedan i år. Och börjar lägga sig tillrätta som en viktig del av min historia, vem jag är och vem jag blivit. I det dagliga är det inget jag ägnar särskilt många tankar åt. Antagligen kommer jag skriva lite mer om det här under hösten. Om sjukdom och hälsa. Om att leva beredd på det plötsliga och omvälvande.

På morgonandakten läste vi på skolan om när Jesus går på vattnet. Han går ut till lärjungarna för att de inte ska vara rädda. För mig är det en tröst och trygghet. Hur min situation eller mina omständigheter än är. Kan Jesus alltid komma dit. Han kan komma hur omöjligt det än här. Han kan till och med komma gåendes på vattnet.

8 kommentarer

  1. Så spännande och läskigt på samma gång. Och så bra det där, att Jesus faktiskt visar sig precis så som vi behöver se honom. Även om det också hade varit coolt att få se honom gå p vattnet sådär (kan väl inte påstå att jag BEHÖVER se det liksom) 🙂

  2. Så fint att läsa. Tack för att du delar med dig! Vill gärna höra mer om dina tankar kring när livet är tufft och tar vändningar man inte väntat sig. Kram! <3

    1. Tack för uppmuntran! Alltid lättare att skriva om något om en vet att någon där ute önskar att en gör det! Det kommer!

  3. ”Som en viktig del av min historia…”
    Så härligt att läsa för mig som är helt ny med min sjukdom. Ser fram emot fortsatta blogginlägg och tack o lov att du lever!

    1. Ja, tänker på dig och det du går igenom. Det är väldigt skönt när en börjar lära känna sin kropp mer och mer, också utifrån sjukdomsbilden och liksom landar i sin nya identitet som ”kroniskt sjuk” (även om den identiteten kan vara en ganska liten del av vem man är). Kämpa på med allt du står i. En dag i taget liksom…

  4. Tack för att du delar. Och tack för påminnelsen om hur Jesus alltid vill hjälpa. Trots att jag så många gånger hört det och egentligen vet det så berörde det mig mycket att läsa.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *