#MeToo

killar e killar

Under några dagar har mitt flöde i sociala medier fyllts av orden me too. Detta är en hashtag som skapats av den amerikanska skådespelerskan Alyssa Milano för att uppmärksamma hur hon blivit sexuellt trakasserad i sitt arbete. Men det har funnits som ett begrepp längre så. Tarana Burke som är en engagerad aktivist för social rättvisa var med om en situation på ett ungdomsläger där en tonåring berättade hur hon blivit utsatt för mest fruktansvärda saker av sin mammas pojkvän. En känsla av maktlöshet kom över henne och hon vill så gärna vara ett stöd men hittade inte ord eller verktyg för att hjälpa den unga tjejen. Då ville hon bara säga Me too  för att den unga tjejen inte skulle känna sig lika utelämnad och ensam i sin utsatta situation. Efter den här upplevelsen bestämde sig Burke för att hon ville göra något som kunde stötta svarta tjejer som blivit utsatta för sexuella trakasserier och sexuellt våld.

Efter i måndags har alltså sociala medier svämmat över av de här två små orden, det är kvinnor som står mig nära, bekanta, svenska och utländska kända personligheter, unga och gamla. Och ja, jag är också en av alla dessa kvinnor som kan lägga ut #metoo i mina sociala medier.

Som ung tjej var jag i stort behov av bekräftelse. Jag vill bli sedd och älskad. Ja, jag kanske hade en urringad tröja eller en kort kjol ibland men det betyder inte att det är fritt fram för killar att kommentera eller röra vid MIN kropp. Jag är så less på att skuld läggs på tjejer. När en tjej blir våldtagen formuleras det så ofta som om det är hennes eget fel. Det heter att hon hade för kort kjol, var flörtig eller var lite för full. Om någon begått ett övergrepp mot dig oavsett vad du haft för kläder eller hur många öl du druckit så är det INTE ditt fel. Detta önskar jag att jag hade förstått som tonåring.

Något av det mest sorgliga är faktiskt att jag inte förstod. Att jag inte förstod vad som var ett övergrepp, för ingen hade berättat för mig vad som är okej och inte okej. Min bild av ”dåliga killar” var gamla, äckliga gubbar som drog in tjejer i buskar i någon mörk park och våldtog dem. Men för mig handlade det aldrig om det. För mig handlade det om jämngamla, killar som jag kände rätt väl eller som i alla var bekanta och sågs som schyssta killar.

Det är inte förrän flera år efteråt som jag insett att jag vid ett flertal tillfällen blivit utsatt både för sexuella trakasserier och sexuella övergrepp. Jag har insett att detta har skadat både min själ och min sexualitet. Och det har tagit många samtal, förlåtelse och bön för att bli mer hel så att jag idag kan leva i en sund kärleksrelation.

Det som jag fylls av när jag ser alla #metoo är känslan sorg men främst ilska. En ilska över skitvärderingar samt förlegade och stereotypa könsroller som gör att det här fortfarande kan fortgå.

Det är inte okej; Att en kvinna inte kan gå ut en promenad själv eller springa en runda i ett elljusspår efter mörkrets inbrott utan att känna sig orolig så fort en man kommer gåendes eller springandes bakom henne.

Det är inte okej; Att unga tjejer inte kan gå på konsert eller festival utan att vara rädda för att bli utsatt för sexuella övergrepp.

Det är inte okej; Att vuxna kvinnor blir sexuellt trakasserade på sina arbetsplatser eller får dickpicks i sin epost eller postade i sina sociala medier.

Nu är det nog!

Som mamma till två döttrar som ska växa upp och få mer och mer frihet att leva sina egna liv känner jag ibland en rätt stor bävan. Vad ska dom utsättas för? Hur och på vilket sätt kan vi som föräldrar göra dom trygga i sina fantastiska personligheter? Och hur kan vi lära dom att sätta gränser för sin egen fysiska integritet?

Till alla er som läser och är föräldrar, så måste vi kunna tänka att vi faktiskt kan göra något. Vi måste göra något! Vi måste prata med våra barn om vart gränserna går, vad som är okej och inte och varför. Nej, jag menar inte att vi ska skrämma upp våra barn så dom tror att det står våldtäktsmän i varenda buske. Men till oss som fortfarande har små barn tänker jag det till exempel är viktigt att tala om vad som är personliga och privata delar av kroppen. Till er som har tonårsbarn så lär dom att det är okej att säga nej. Och att nej betyder nej. Detta är såklart viktigt både för pojk- och flickföräldrar. Vi behöver prata med våra barn om det här så att vi skapar en bättre framtid för dem!

Det positiva av det #metoo är att nu vet alla som blivit utsatta att dom INTE är ensamma. Hur ensam du en kan känna dig så är du inte det! Och ingen skam eller skuld ska falla över dig om du har blivit utsatt. Det finns alltid någon som kan lyssna och någon som kan hjälpa dig att hitta vägar till ett helare liv, även om det kanske inte känns så just nu.

women

5 kommentarer

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *