Nu slår jag ett riktigt skithårt slag för söndagsskolan

I förra veckan kom ett fint reportage ut om oss Hallelujamorsor i Dagen. I det sade jag att jag tycker söndagsskolan är det absolut jobbigaste jag gjort. Och det är helt sant. Det finns inget värre. Men alltså, helt seriöst, för mig just nu, finns inget viktigare heller. Och då kan det till och med bli lite skojsigt ibland.

Jag vet inte alls hur ni har det i era kyrkor. En del kyrkor har inte söndagsskola för de behöver inte det, det kanske är väldigt få barn eller barnen är små. En del kyrkor har fantastiska äldre damer som gjort söndagsskola i årtionden och som fortsätter kämpa. En del kyrkor har det som vi har det, att det är några stycken som kämpar, och de som gör det är sjukt grymma.

Förmodligen har alla en anledning till varför de inte skulle ställa upp på söndagsskolan. Och självklart ska jag inte döma någon. Men på något vis (verkar det som att jag ändå gör det nu?) kan jag ändå tycka att vi som ÄR föräldrar borde kunna hitta åtminstone en förälder i hemmet som kan tänkas ställa upp ett tag. Jag har hört en del säga att de inte kan hantera barn. Men hallå, du har ju barn! Och känns det så, varför inte utmana dig själv lite? Varför inte tänka om lite?

Emanuel och jag har genom åren både hört och sett andra ställa upp i kyrkan där deras barn är i tiden. Är de små och behöver söndagsskola, ja då fanns de där. Behövdes det ungdomsledare när barnen blev tonåringar? Ja då såg de till att de var där.

Jag vill också vara en sådan förebild. Inte bara för mina barn, utan för andra som ser mig, i kyrkan, på läger, bland unga och ja, kanske även gamla. Men för mig är det riktigt skitviktigt att barnen också gillar att gå till kyrkan. Att de får kristna kompisar, att de lär känna människor som tror, i alla möjliga åldrar. Söndagsskolan är superviktig! I vår kyrka är vi också otroligt tacksamma för vår familjepastor som både är inspirerande och en stor förebild på ovan område beskrivet. Hon engagerar, uppmuntrar och jobbar också in våra fina ungdomar i arbetet. Jag älskar det! (Jag älskar dig Deborah!)

I år har jag valt att nästan bara engagera mig i söndagsskolan. Min man är min sidekick även om han inte tar huvudansvar nu, men vi har väldigt roligt tillsammans i det här också. Det gör att jag gärna fortsätter. Och vet ni vad? Det är inte bara så att jag ska lära någon något i söndagsskolan. Jag får lära mig så mycket, höra så mycket och att vara på söndagsskolan med små 4-5-åringar som berättar om Jesus, sin tro, sin bön på sitt sätt. Alltså det är en av de bästa gudstjänsterna man kan få (att jag sedan kan sova tre timmar efter en sådan gudstjänst är en annan sak).

Har ni ett behov där du är, eller dina barn har ett behov. Prova! Det kan inte annat än att skita sig. Och gör det det, så är barn den mest tacksamma publik. De kommer inte minnas det till nästa gång.

/Filippa

8 kommentarer

  1. Fina Filippa💛 Älskar dig också😊
    Är så glad över att få vara en del av detta fantastiskt viktiga uppdrag tillsammans med dig och de andra ledarna😀

  2. Amen syster! familjegudstjänster är det roligaste att arbeta med men samtidigt otroligt utmanande för att barn är så himlarns brutalt ärliga! Love it.

  3. Och jag är morsan som låter bli. Finns det behov? Ja, det finns behov. Men behoven finns också på andra områden i kyrkan, och jag täcker med glädje några behov där. Och jag går med dåligt samvete när jag ser behoven, men varken vill eller orkar täcka upp. Så resonerar jag med mig själv, att det är vettigare att tjäna med glädje där jag är (hade jag inte engagerat mig alls hade jag primärt behövt ta mig i kragen och inse vikten av delaktighet, men där är jag inte). Gudstjänsten är mitt vattenhål i veckan, det som gör att jag får andas en stund och samla kraft. Helig stund, i dubbel bemärkelse. Och känner jag att Gud börjar pocka på mig att jag ska in i söndagsskolan, då följer jag. (Han brukar ju ge hjärta för och en längtan efter det han kallar oss till, upplever jag.) Men eftersom att det enda som pockar är bitvis dåligt samvete, då låter jag det vara och stretar på där jag är. I glädje.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *