Morsornas adventskalender – lucka 11

Bakom lucka 11 hittar vi Maja-Lena. Vän men också kollega här på Liljeholmens folkhögskola. Maja-Lena har snabbt blivit en nära vän. Vi delar patos och driv och vår gemenskap blir ofta intensiv – vi vill avhandla många olika ämnen och gärna lösa några världsproblem när vi väl hinner prata. Maja har ett stort hjärta och mycket i sig som vill komma ut. Jag gillar hennes energi och engagemang och liksom ettrighet.

24879138_10155210013105773_1619079421_o

Jag heter Maja-Lena Staaf. I min familj finns min man Rickard och våra två barn, Tilde som är 5 år och August som är 2 år. Jag jobbar som lärare i svenska på en folkhögskola – ett fantastiskt jobb!

Vad brinner du för just nu?

Just nu brinner jag särskilt mycket för mina elever. Unga vuxna med en brokig bakgrund och ofta svåra livssituationer som behöver överösas med kärlek och omsorg och som överöser tillbaka. Överlag brinner jag för att människor ska få känna sig inkluderade. Det kan vara mina elever som är nya i Sverige och som jag önskar ska få känna sig trygga, glada och hoppfulla inför en framtid i Sverige. Det kan vara barn som jag önskar ska få känna att de är en naturlig och värdefull del av Guds församling. Och det kan vara ”vanliga” rimforsabor som jag önskar ska få känna sig inkluderade i en positiv gemenskap.

Vad är det bästa och mest utmanande med att vara förälder?

Jag tycker att det bästa med att vara förälder är att jag är behövd och viktig. Det låter ganska egocentriskt, och det är det väl …  Jag vet vilka jag hör ihop med och att jag spelar roll. Dessutom är mina barn väldigt roliga. De hittar på roliga sånger och säger och gör tokiga grejer. Och det är ju kul!

Det mest utmanande med att vara förälder tycker jag är att jag är just behövd och viktig. Så ofta. Det hade varit rätt kul att inte var behövd ett tag och istället sova, sitta på toan tills jag är klar, åka vart jag vill när jag vill och engagera mig i allt som jag vill engagera mig i. Men jag vet, det hade bara varit kul ett tag. Och så tycker jag att det är utmanade (och roligt) att vara en bra förebild för mina barn. Både i hur jag i min relation till andra människor, Gud, naturen, pengar, min man und so weiter. Men kanske framför allt i hur jag är mot barnen. Det finns ju en del dåliga sidor som plötsligt dyker upp när man får barn som man inte visste att man hade.

Vad gör ni för att hålla ihop i relationen?

En sak som jag tror hjälper oss att hålla ihop i vår relation är att vi inte har så höga krav på oss själva. Vi äter rätt dålig mat, vi tränar minimalt, vi åker väldigt sällan på semester knappt ens till badhuset, vi renoverar så lite som möjligt, vi drillar inte våra barn i bordsskick o.s.v. Jag vet att det motsatta kan vara avgörande för andra par för att hålla ihop men för oss är det skönt att släppa mycket sånt här.

En annan sak är att vi försöker att ge utrymme för varandras olikheter. Ett exempel är att jag älskar att träffa människor och vara iväg på grejer medan Rickard hellre är hemma och tar det lugnt. Därför försöker vi låta varandra tycka om olika saker och ägna tiden åt olika saker ibland utan att skuldbelägga eller klaga.

Låt säga att du får fyra timmar själv, vad gör du då?

Är det planerat lite i förväg så träffar en vän och sitter och pratar med den. Annars läser jag, sjunger eller bara hamnar i soffan och kollar på mobilen och så har plötsligt fyra timmar gått.

2 kommentarer

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *