Morsornas adventskalender – lucka 22

I lucka 22 möter ni den sista av ”mina” sju kvinnor. Den äldsta vännen får den ärorika sista luckan! Det är inte mer än rätt att denna kvinna får hyllas lite extra.

Hur fantastiskt är det inte att få ha en vän som du känt sedan fyra års ålder? Anna är en sådan vän. Sen vi möttes på Lönneberga avdelning på Ängås förskola för snart 30 år sen (!) så blev vi ögonblickligen bästa vänner. Egentligen var ni nog ett omaka par, men jag tror vi behövde varann och förundrades över våra olikheter. Anna var som en stark, modig och lite vild Pippi Långstrump med sitt långa röda hår och sina galna upptåg. Och jag var en blyg, försiktig liten lintott med längtan efter att våga mer. Och många galna upptåg blev det; dagisrymningar, galna skogsäventyr och ungdomens alla bravader!

Vi hade ett litet break under högstadiet. Och kanske var det ändå bra, vår vänskap hade kanske blivit något jag tog för givet. Men samtidigt så var det sjukt jobbigt. Vi var ju så nära sammanbundna. Fast här finns också det minne som jag vårdar högst när det handlar om Annas och min relation. Vi hade haft en riktig jobbig konflikt och Anna var så modig, Hon bad om förlåtelse. Äkta och på riktigt. Och därifrån fick vi båda säga att vi faktiskt vill den här vänskapsrelationen.

Och sån är hon fortfarande – modig! Hon satsar på sina dramaprojekt, söker pengar, skriver böcker och jobbar för det hon brinner för. En av hennes handböcker i drama heter faktiskt: ”Jag är modigare nu”

Tänk att jag nu får ha min vän nära igen, bara några mil bort. Vi får vara vuxna tillsammans, jag får se henne som förälder och yrkeskvinna. Så bra människa. Jag skulle kunna skriva mycket mer om rättvisepatos, omsorg och kämparglöd som finns där. Men det får bli vid ett annat tillfälle.

Här är Anna, min barnoms ”bästis”:

IMG_2946

 

1.Namn, familj och sysselsättning.

Anna, har två barn (ett som är 5 och ett som är 1,5) och partner. Är dramapedagog och håller just nu på och avslutar Dramakällan. Ett projekt där jag bland annat skrivit en bok (med samma namn) om att leda drama och teater för deltagare med intellektuell funktionsnedsättning.

 

2. Vad brinner du för just nu?

Just nu brinner jag för möten mellan människor och vad dessa kan göra för oss som enskilda och för samhället i stort. I mötet finns nycklar till allt!

 

3. Vad är det bästa och mest utmanande med att vara förälder?

Det bästa är att på så nära håll få se en liten person bli till. Få dela och följa alla tankar och insikter. Det är fantastiskt! Det mest utmanande är att få vardagen att fungera när orken och tålamodet sinar. Då blir det viktigt att hitta på mysiga saker tillsammans som går utanför vardagen.

 

4. Vad gör ni för att hålla ihop i relationen?

Vi pratar och pratar och pratar… Umgås, ser varandras positiva sidor och försöker ge utrymme för var och ens intressen och engagemang.

 

5. Låt säga att du får fyra timmar själv, vad gör du då?

Jag syr, badar, läser en tidning och dricker kaffe. Fast oftast träffar jag nog ändå en kär vän när jag får en stund över :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *