Barnaktiviteter och aktiviteter för barnen

En vän med yngre barn sa till mig:
– När ska ens barn börja på aktiviteter egentligen? Är det när de själva vill eller är det när föräldrarna vill?
Det tyckte jag var en himla bra fråga.
Det här med aktiviteter ligger mig varmt om hjärtat ska jag erkänna. Jag älskar ju själv att engagera mig och när jag spelade fotboll i min ungdom var det helt underbart att komma iväg på träningen och kicka boll, men framför allt; träffa kompisar. Sammanhanget, liksom.
Jag har ju också alltid varit med i kyrkan på tusen olika sätt, och det har varit så viktigt. Emanuel har spelat mycket (musik alltså) men också andra sporter.

Så, jag tänkte väl egentligen bara skriva hur vi gjort, så kan ni väl skriva hur ni gjort eller gör och vad ni tänker?

Vi lät Elysia börja på någon form av balett eller dans eller vad det var, när hon snart skulle fylla 4 år. Det var inte mitt bästa drag. Hon tjatade i och för sig, och ville verkligen gå på dans. Vi körde en termin och det var himla mycket pusslande (för min del) för att ofta jobbade Emanuel den tiden och jag hade med Elma och det var svettigt och dålig tid på dygnet och väntetid osv osv. Skulle jag gjort om det skulle jag väntat tills hon var åtminstone fem år.

För 1,5 år sedan började hon på gymnastik, då var hon drygt 6 år. En mycket bra ålder att börja på! På den här träningen var hon själv och vi lämnade och hämtade alltså bara (föräldrar får inte stanna ens, hehe). Nu är hon så duktig på detta att hon ska provträna för en basgrupp som tävlar. Det känns väldigt läskigt och lite jobbigt, jag vet inte vad jag känner för att elitträna när man är så liten. Men vi får se hur det går, vi pratar mycket om det hemma, att det är okej om man inte kommer med och att det är okej att stanna i vanliga gruppen. Skulle hon komma med, skulle det innebära två träningar i veckan x 2 h var. Ganska mycket. Men överkomligt, hon fyller ju 8 om någon månad.

Sedan har den här fröken också gått på kör i 1,5 år. Detta gör hon tillsammans med två av sina bästa vänner och deras föräldrar är några av våra bästa vänner, så vår kommunikation har varit enkel. En hämtar, den andra lämnar. Då blir också skjuts-och-hämtning någorlunda överkomligt tycker jag. Kören tar mycket tid när det är mässor och uppvisningar, men det känns än så länge okej.

Till barn nr 2 då. Hon som är betydligt mer bekväm, lite lat och tycker livet hemma är helt underbart. Nu fyller hon snart 6 år och har provdansat balett för ett år sedan, men var inte så intresserad. Under hösten har jag försökt lirka lite och höra vad hon skulle vilja göra? För just den här damen tycker jag kan behöva komma ut ur sin bubbla lite (hon brås ju på någon annan i familjen och honom fick hans mamma muta iväg, jag är beredd att göra samma!). Innan jullovet kom hon på att hon ville gå på karate. Kanske inte min bästa gren, men visst. Dessvärre behövde man vara 7 eller 9 år (judo/karate) för att börja och det är hon ju inte. Vi gjorde då en deal. Hon har tidigare pratat om innebandy (då vi varit iväg ibland och spelat med kyrkan) och i höstas startades ett tjejlag för hennes ålder. Hon fick en klubba av sin morfar när hon fyllde, så den fanns ju redan. Dealen blev att hon måste gå fyra gånger innan hon får bestämma sig om det var kul eller tråkigt. Till sin lycka fick hon ju med en av sina bästa vänner i lördags på första träningen, och visst finns det en liten tävlingsmänniska där inne. I like!
Även den yngre damen ska nu få börja på kören, vilket känns kul! Hon sjunger också mycket och har tyckt det varit lite tråkigt att de stora tjejerna får gå. Men nu så!

Vi har bestämt att man får ha max två saker i veckan. Och det står vi fast vid tills de kan ta sig själva till saker, vilket betyder om rätt så många år.

Visst kan det kännas mycket och allt ska ju funka i ens vardag. Men eftersom det varit sååå viktigt för min egen del när jag var liten och ung, att ha den här gemenskapen, så vill jag ge mina barn möjligheten. Tips är också att träna när barnen tränar! Jag tränar alltid när Elysia är på gymnastik (okej, lyxigt att mitt gym ligger i samma hus, men ändå!) och Emanuels plan är att kasta lite fribbe (som är hans stora intresse) när Elma lirar innebandy.

Hur gör ni? Hur tänker ni? Jag tror många vill höra, så skriv gärna!

/Filippa

7 kommentarer

  1. Hej!

    Jag håller helt med era resonemang. Vi försöker gå på bollek med Agnes som är en gång i veckan på lördagar. Det är gratis och föräldrarna är med och har ansvar för sina barn. Hon tycker det är kul så vi har fortsatt. De lördagar vi inte har kunnat gå har helgen känts så lång! 😊

  2. Ja, Filippa var bara åtta -tio månader när hon började sina aktiviteter! Fy vad hon tjatade, nej mamma ville att hon skulle bli van vid vatten, så babysim var det! Vi bodde i en liten by där alla kände alla så det var lättare att gå följe till aktiviteterna ! Det enda som jag skjutsade till var simskolan !

  3. Ja det är svårt att veta när det är dags. S skulle säkert vilja gå på nån aktivitet men det vi har hittat är nästan när han behöver gå och lägga sig på kvällen. Just nu funkar det inte med hur vår vardag ser ut så han får faktiskt vänta lite.

    1. Nej sånt där tycket jag också är så konstigt. Hur kan aktiviteter för mindre barn sluta kl 19 liksom?!? då sover ju våra barn!
      Nu är elysias gymnastik till 19.00 och det är rätt kämpigt för henne, för dels är hon kvällstrött och dels är hon tröttare dagen efter. Men det funkar och hon vet dealen hemma liksom 🙂
      Men S är ju rätt liten fortfarande så ni hinner nog 😉

      1. Ja, han hinner prova på alla möjliga aktiviteter så småningom! Det är mer när vi hör andra familjer där treåringar går på fotboll, gymnastik och allt möjligt. Men då kanske de har andra förutsättningar. Jag ser egentligen inte att han har nåt behov av aktiviteter än, det är tillräckligt att gå heltid på förskola och sen försöker vi sysselsätta oss tillsammans på helgen. Men absolut ska han få börja med nåt som intresserar honom om ett tag.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *