Tills själen kom ikapp

andakt2

”Bli stilla och och besinna att jag är Gud.”

Ord och fraser som människor stavat på under flera tusen år.

Människor som varit oroliga.

Oroliga i kropp och själ.

Tankar som snurrar och vägrar att ge sig av.

Tystnad och stillhet.

Så svårt.

En bristvara.

När kroppen är så trött och samtidigt stressad att den inte längre vet vad vila är.

Att sitta ned och vila blir en omöjlighet.

Men i rörelsen har jag funnit stillhet.

Jag har vandrat, promenerat och sprungit.

Tills själen kom ikapp.

Och äntligen nu kan jag återigen sitta ner i stillhet.

Nu kan jag äntligen sitta i tystnad och stillhet utan att själen vill fly iväg.

Jag behöver det så innerligt väl.

Jag behöver fylla mig med det goda.

Jag behöver påminna mig om att Gud är med.

Jag behöver stillhet.

Jag tänder mitt ljus, tar ett djupt andetag och sen sitter jag där med Ordet som får tala liv in i min trötta själ.

Jag vet att Du är Gud.

 

 

 

17 kommentarer

  1. Du sätter ord på precis det jag upplevt.

    Promenader å att om och om igen öva mig i förtröstan på och stillhet inför Gud, är en del av mitt ”recept” för att hålla stressen på en nivå så att den inte gör mig sjuk igen!

    Det är så stort att hans krafter och frid alltid finns där för oss. När vi upplever oss helt tömda på kraft och är oroliga tar hans kraft och frid i oss aldrig slut på riktigt… han kan fylla oss på nytt när vi blir stilla. Ber och hoppas att de insikter och den hjälp du får av Gud ska bära dig framåt!

    1. Tack! igenkänningens glädje! Ja, du det finns mycket att lära på den här levnadsvandringen. Skönt att Han går med + Fridens

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *