Att mogna som människa

Jag och barnen har i veckan pratat om fenomenet jättebebisar. Inte som i jättestora bebisar alltså. Utan som i omogna vuxna. När är man en jättebebis?

Vi kom fram till att en jättebebis är en vuxen som bara tänker på sig själv och inte delar med sig. Som blir gapig vid minsta motgång och som får ogenomtänkta utbrott bara sådär.

Vad är motsatsen till det där då? Att vara mogen. Ha vuxit till i andens frukter. Att vara fylld av kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.

I en tid då ungdomen hyllas som idealet är det lätt att glömma bort det där. Det vackra i att mogna som människa. Att slipa bort sin omognad år för år. Och mer och mer fyllas av det som smakar gott, det som välsignar andra och det som bär god frukt.

Låt oss jobba på vår helgelse vänner. Inte sluta växa som människor. Vad fint det är ändå. Att få leva, att få växa till och att få bli mer och mer hel. Jag önskar dig kraft och välsignelse på den resan som du är på och som är din.

27606044_10160335493375713_321358653_o

7 kommentarer

  1. Helt ryckt ur sitt sammanhang vill jag leva efter 2kor 4:16 …Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag.

  2. Kan ni inte skriva något om att älska sig själv? I relation till helgelseprocessen liksom. Tack för en bra blogg!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *