Alla har vi våra helveten…

…så säger vi ibland. Vi får alla smaka på lidande i livet och det är olika för varje person och det går inte att jämföra eller mäta olika saker.

Jag har beskrivit vår resa till bebis här – det var en bergsbestigning. En väg kantad av oro och sorg och min djupaste livskris. Sixten kom till via IVF och jag skriver gärna mer om det men detta tema handlar ju om den första tiden med en bebis. Min upplevelse av att han kom till oss beskriver jag här.

Och hur olika det kan vara! För med alla mina tre pojkar har amningen bara funkat redan där när de lagts till bröstet på förlossningen. Jag har inte behövt kämpa för det eller tänka på det. Därför har det inte heller varit kopplat till prestation, jag har ju inte behövt anstränga mig utan det har varit något som kroppen bara gjort – som att kissa eller andas.

Och kanske är det därför jag har älskat bebisbubblan. De där första tre månaderna då omvärlden inte existerar och det ända jag finns till för är att få det här lilla knytet att överleva. Visst har det varit kopplat till mycket oro, vaknätter och ständig koll på att bebisen andas. Men min känsla när jag tänker på den tiden är främst nyförälskelse och pirr i magen.

IMG_0313

Med en nyfödd Sixten när instagram var alldeles nytt och jag testade att lägga på ett filter, vilket kändes väldigt fräscht =)

IMG_2028

Ture bara kom till oss, utan några sprutor eller kamp. Då hade vi en viljestark 18-månaders och bebisen hade mycket ont i magen med långa skrikperioder. Jag minns nästan ingenting från denna sommar. Det var survival mode – men fortfarande var jag helt omskakad av att våra drömmar slagit in och den glädjen och tacksamheten gav oss mycket kraft.

IMG_8069

Lilla Bo kom till oss tre dagar före Sixtens fyraårsdag och Ture var 2,5. Det var sjukt intensivt. Men också väldigt roligt. Han har varit så behaglig redan från dag ett. En riktig glädjespridare. Även om han, precis som sig bör med ett tredjebarn, bara fått hänga med.

 

Min utmaning med bebistiden har främst kommit efter de där första månaderna. Då när man lyfter blicken och också ser omvärlden och alla behov och saker jag vill göra också. Att hitta ett liv där jag både kan vara en bra mamma och få brinna för alla de där sakerna jag brinner för. Det tar vi i nästa inlägg.

1 kommentar

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *