Den goda modern – Vem är hon egentligen?

Det här med första tiden med bebis. Jag tycker den är fruktansvärd. Förstår inte alls vad som är så mysigt. Allt är bara som ett stort nu, där amning, blöjor, sömn och icke-sömn blir en stor grå massa. Dessutom ska en hantera ett trasigt underliv och en strid ström av hormoner.

Bebisar luktar gott och är rätt gulliga men de upptar ju hela ens tid. Det går inte att planera någonting för det finns inga rutiner. Och om en har tänkt att en ska sätta igång med någon typ av projekt, typ vika tvätt. Ja, då vaknar bebisen och vill äta. Sen får den mat och är nöjd i kanske tio minuter, då är det dags att laga mat.Och sådär fortsätter det. Allt blir liksom halvgjort. Det är som att en går från sak till sak men ingenting blir klart. Hos mig skapar det en enorm stress. Jag finner liksom aldrig det där lugnet och härlighetskänslan av att vara hemma med bebis som jag hör att vissa har. Större barn däremot som en kan kommunicera med är rätt trevliga att vara hemma med. Men då när den tiden kommer ska ju mannen vara hemma. Dessutom skulle jag inte klara av att vara hemma heltid i mer än ett år utan att go bananas. Så det är nog ändå rätt bra att min man kom hem och tog över rodret.

En annan sak som dyker upp så fort du har en bebis på bröstet så har de flesta kvinnor en hög med känslor och erfarenheter som de vill dela med sig av. Vad är grejen med det? Det här är mitt barn. Punkt. Om jag har problem och vill ha råd, då ber jag om råd. Barn är olika och mammor är olika. Jag vet bäst när mitt barn ska sova, hur det ska sova, vilka kläder det ska ha på sig, vad det ska äta och när det ska äta. Om jag väljer att ge mitt barn mjökersättning istället för att amma då finns det skäl till det och jag ska inte behöva förklara för främmande eller närstående varför. Så många gånger jag smusslat och skämts i kyrkan och på öppna förskolan för att jag inte ammar mitt barn. Varför? Jo, för att jag har den där bilden av ”den goda modern”.

Den goda utgivande modern, hon som är mild, öm och som med harmonisk blick ser ned på sitt ammande barn. Den goda modern som lugnt tar itu med alla uppgifter i hemmet utan att klaga. Den goda modern som står med middagen klar och njuter av att vika små bebiskläder. Den goda modern som stoiskt vaknar fjorton gånger varje natt utan att drabbas av förlossningsdepp.

Jag är inte hon. Normen för en god moder,  jag behöver göra upp med dom för att kunna gå vidare och förstå att jag är bra ändå. För i ärlighetens namn är det inte lätt att berätta att jag avskyr den tid som alla kvinnor förväntas älska. Bebistiden är inte den bästa tiden i mitt liv.

Den bästa tiden i mitt liv med barn kommer ungefär från sex månaders ålder och framåt, för sen blir det bara bättre och bättre. I alla fall för mig. Jag älskar att lyssna till mina barn, att se dom utvecklas, att läsa för dem, att upptäcka naturen, att slappa framför en rolig film, att krama dem och att pussa dem. (Nu börjar min stora tycka att jag är lite crinch, så jag bör kanske sluta med att pussas offentligt…)

Nu vet ni vem jag är. Ni behöver inte tycka likadant och jag tycker inte illa om människor som har bebisbubblor. Den som kan njuta av den tiden; Gör det. Den som inte kan; Skit i det! Och anklaga inte dig själv för att du inte njuter. Det kommer andra tider. Du kanske kommer vara en supernöjd småbarnsmorsa, skolmorsa, tonårsförälder eller förälder till ditt vuxna barn. Du ska faktiskt vara förälder så länge du lever om du en gång blivit det. Vissa perioder kommer vara jobbiga och vissa kommer vara rätt okej, kanske till och med fantastiska. Och oavsett om du gillar bebistiden eller inte så är du fortfarande en bra morsa. Du är den bästa mamma som just ditt eller dina barn kan ha.

Jag älskar dock att gosa med bebisar. Det kan jag ändå erkänna.
Jag älskar dock att gosa med bebisar. Det kan jag ändå erkänna.

4 kommentarer

  1. Alltså jag älskar det här temat ni skriver om nu. Som mamma till en 3 åring och en 10 månaders kan jag så relatera. Det är befriande när vi öppnar upp om hur det är för oss… Märker många gånger att lättar man lite på locket själv skapar det en plats för andra att berätta sin upplevelse. Just det där som inte är så som man tror att det ”ska” vara eller hur man ”ska” känna.

    Håller helt med dig, det blir bara roligare när man kan kommunicera med dem. Försöker bäst jag kan njuta av min lilla, denna tiden går ju så fort som man jämt får höra, men innerst inne längtar jag tills vi kan prata med varann.

    Tack för en fin blogg!

    1. Tack Maria! Jo, jag tror på delande – att det är helande. Tyckte också det var lättare med tvåan. Då visste jag att allt är faser och att det blir bättre! All gott!

  2. Att läsa din text kändes nästan som om jag kunde skrivit den. Jag har två barn och för mig var de frustrerande av att höra ”njut av bebistiden det är de bästa”. Jag kände mig som världens sämsta mamma som inte alls njöt av de. jag skulle gärna vilja byta med min sambo så jag fick jobba och han vara hemma.
    Men Om vi ska ha mer barn så har vi kommit fram till att vi ska dela på ledigheten så vi jobbar 50% var så kanske jag ser på bebistiden som nått positivt.

    Har fått många negativa kommentarer när jag bara nämner att jag inte tycker om bebistiden utan blir mer deprimerad. Får ofta till svar att jag kanske inte skulle skaffat barn. Men jag älskar mina barn över allt annat men man är olika som personer och de är dags för andra mammor att sluta klanka ner på andra mammor och acceptera att man är olika!
    Tack för att du delar med dig om dina känslor och tankar❤️

    1. Bästa Jessica.
      Alla mammor är ju inte lika! Det måste vi ju inse. Blir sååå konstigt om alla måste älska bebistiden.
      Med andra barnet tycker jag absolut det var lättare även om det inte är den bästa tiden med barnen. Jag tänker som dig att OM vi skulle får ett till barn så skulle jag absolut gå tillbaka och arbeta mycket tidigare.
      Hur kan någon säga så?? Att du inte skulle ha skaffat barn. Så oklokt!
      Håller med, vi mammor bör väl uppmuntra och supporta varann- det verkar ju allra vettigast!
      kram!!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *