Så himla trött på all konsumtion

biller_1_juli

Bildkälla

Det har blivit en del intressanta diskussioner kring fastan som pågår nu, för alla di kristna. Tanken är ju att en kristen ska fasta nu mellan semmeldagen och påskafton. Ja, det är lättast för mig att prata 2018-språk i tidsangivelsen, annars vet jag knappt själv när det gäller.
Men fastar folk fortfarande, var den stora frågan några vänner och jag diskuterade. Och varför är vi inte uppvuxna med att våra föräldrar eller mor- och farföräldrar matfastade när vi var små? Jag vet faktiskt inte. Är det någon som vet?

Men nu för tiden kan det vara lite trendigt (eller nyttigt) att lägga bort saker för att få tid med Gud. Ju. Den melodin kan vi egentligen. Och visst är det väl så att vi kan göra så hela året egentligen, bara det att vi inte riktigt gör det…

En tanke jag själv har är att lägga till goda, bra, vettiga, nyttiga vanor som liksom tränger undan de dåliga, istället för att ge sig själv förbud. Om jag till exempel bestämmer mig för att bjuda hem vänner på middag en kväll, kanske jag får offra en ensamkväll vid TV:n med lite lätt slösurfande. Om jag bestämmer mig för att läsa Bibeln tio minuter om dagen försvinner automatiskt tio minuters instagram-klickande (förmodligen). Och det tycker jag låter rätt bra ändå!

Något jag inte kan släppa nu fastetider, nu när det kanske ges mer utrymme att prata om det och sätter igång en del tankar, är ju all denna hemska konsumtion. Jag blir tokig! Grejen är ju den att jag ser saker överallt som liksom gör att jag vill konsumera mera. Jag fattar, det är grejen med reklam. Men det är inte bara reklamen som ger mig känslan av att jag behöver något. Det kan vara att se något fint hemma hos någon, se ett schysst plagg på en vän eller inse att någon har en väska för just speciella tillfällen som jag också måste ha!

Jag inser nu att det är det här jag behöver jobba med. Och jag ska försöka ta tiden här kring fastan. Jag kanske ska ha köpstopp ändå? Är det någon där ute som har bra tips till oss alla hur vi kan släppa taget om konsumtionsälsket? Att inte jaga saker mer. Att vara nöjd med det vi har och vara tacksamma.

Skriv gärna era tankar! Jag älskar när ni delar med er!

14 kommentarer

  1. Jag hade köpstopp en fasteperiod för några år sen, det var en av de svåraste och viktigaste fasteperioderna jag haft!

  2. Tror nog att fler fastar än man i första läget vet om. Det finns ju en poäng i att inte gorma ut det till höger och vänster också, utan att bara för sin egen skull välja bort någonting.

    Matfasta i frikyrkliga/lågkyrkliga delar av kristenheten är genom hygglig nutid ganska ovanligt, kanske är det därför du inte tänker att dina föräldrar eller far- morföräldrar matfastade?

    1. Ja precis, det är ju sant. Men jag träffar ju många och pratar om ämnet och ändå inte stöter på just den där matfastan.
      Och min fråga är ju egentligen varför ingen matfastar längre?

      1. Jag vet flera som matfastar, eller i alla fall sockerfastar, just nu. Men jag tror, precis som du, att det blivit mindre vanligt. Och varför det är så funderar jag över.

        1. Ja, det är intressant att klura på. Sockerfasta hör jag också mer om, eller andra fastor för att typ rensa kroppen eller gå ner i vikt och så ju. Intressant 🙂

          1. Jag menar att jag vet en hel del som sockerfastar som i att välja bort sötsaker just nu under fastetiden, inte i allmänhet. Som ett val att byta socker mot umgänge med Gud. Inte i bantningssyfte (bara för att klargöra).
            Rensa kroppen och sånt förekommer, men det är i min värld en helt annan anledning att fasta än den kristna fastetiden.

  3. Mitt nyårslöfte i år är att göra mig av med en sak varje dag, ”365-projektet”. Jag ska Slänga, Skänka eller Slänga dem. Köper jag något nytt måste jag göra mig av med motsvarande antal. Detta har hjälpt mig att inte konsumera. Undviker att gå i affärer för att inte frestas. Funkar toppenbra för mig!
    Däremot är jag sämre på att fasta. Jag har en del att jobba på där. Tänker att det vore enklare om inte min man lagade så god mat. Men det är ju en bortförklaring. Jag har ett eget ansvar.

    1. Vad spännande projekt! Låter ju riktigt bra. Det kanske jag skulle haka på?
      Jag har också mkt att jobba på när det kommer till fastan 🙂

  4. Eller hur! Vem fastar? För vem har ett liv där de ”hinner” eller där det ”passar” att gå hungrig och möjligtvis med låg energi? Jag tror att när det gäller matfasta så måste man bara bestämma sig för det, för det finns inga bra tillfällen. Men jag tror verkligen att det kan ge något – särskilt om det är något speciellt böneämne man fastar för – men egentligen vet jag för lite om det. – Kanske därför jag gör det mer sällan? Man vet liksom inte riktigt effekten av det, mer än att jag gör mig mer beroende av Gud, vilket såklart är superbra i vårt trygga Sverige.
    Svårt att fasta med barn dock – eller? Erfarenhet, någon?

  5. Jag har aldrig matfastat helt (och tror inte att mina föräldrar gjort det heller), men några gånger fastat från något under fastetiden. T.ex. kött eller socker,eller från sociala medier. När jag ”delfastat” från något i matväg så har det ju inte frigjort mer tid för Gud. Men jag tror ändå att det händer något, andligt, när vi fastar. Och jag blir ju ständigt påmind om att jag fastar, och därmed påmind om att jag ju vill ta mer tid med Gud, och ”förbereda mig” för påsken. Men jag håller också med om att jag, i de kyrkor jag varit med i, fått väldigt lite undervisning om fasta.
    Och, åh, vad jag håller med om dina tankar kring saker och konsumtion. Alla saker som jag, och alla andra, köper, äger och ska hantera kan stressa mig enormt. Tror verkligen att det kan ta det fokus som Gud skulle ha. Vår tids avgud??

  6. Min pappa matfastar regelbundet några gånger per år iaf och har gjort sedan jag var liten. Jag har dock haft väldigt ohälsosam relation med mat så jag har aldrig riktigt vågat mig på det själv.

    Angående konsumtionen så blir jag också stressad av all hets och känslan av att vilja ha allt jag ser. Men jag är i princip aldrig inne i stan och enda gångerna jag handlar i affärer är typ när jag fått presentkort eller om det är megarea och jag försöker fynda, dock sällan att det vlir onödiga och obehövda saker.
    Vi har så lite pengar så slösshopping finns liksom inte på kartan och så har det varit i flera år då Patrik pluggat länge och jag har varit föräldraledig, sjukskriven eller jobbat 50%. Det gör att jag tycker det är roligt att gå på secondhand och loppis för jag får så mucket för pengarna. I julas var 99% av barnens klappar köpta på loppis i september vilket både var ekonomiskt och släppte massa stress inför jul. Däremot finns sällan mina och patriks klädstorlekar i de stilar vi gillar på secondhand men då önskar vi oss presentkort också klarar vi oss på det.

    Ekonomiskt skulle jag säga att sockret är vår stora last. Där behöver vi hitta en bra balans och bra rutiner och det är svårt, men inte omöjligt. 😊

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *