Skolstart och annat skoltrelaterat

Så stor att hon nu jobbar i köket när vi är på läger.

Till hösten börjar vår yngsta skolan. Och från och med i höst är det ju lag på att barnen som börjar f-klass måste gå. Det innebär ju helt enkelt att du inte kan komma och plocka hem ditt barn vid 10-tiden och gå och fika på stan. Eller komma och lämna barnet vid 9-tiden för att ni ville ha lite sovmorgon.

Elma är väldigt nyfiken på skolan. Det var Elysia också. Och Elma frågar mycket, till exempel hur man gör när man ska ta maten i skolan? För på föris får hon ju den serverad och de sitter där vid samma bord. Och hur är det på rasterna, kommer hon träffa syrran?

Jag inser med stort vemod att det känns väldigt jobbigt att lämna trygga, underbara, fantastiska, ljuvliga föris, för att börja på stora, ganska opersonliga skolan. Det var såklart samma känsla med Elysia, men nu vet jag också mer om hur fritids och den tidiga skolåldern fungerar (på den skola hon går alltså). Och med det sagt så har Elysia de absolut bästa lärarna jag hade kunnat önska mig. Då återstår frågan: kommer det bli lika lyxigt för Elma?

Det här är ju bara 5 år sedan va. Galet.

Hemma har vi börjat läsa en jättebra bok som jag kan tipsa er som har barn med skolstart. Den heter Nina och snöleoparden. Det finns flera i den serien och handlar om Nina som går igenom lite olika känslor och tankar i vardagslivet men också börjar tänka på att börja skolan.

Jag jobbar ju i skolan så jag borde ju veta vad jag får lov att förvänta mig. Men det är inte alla som gör det.  Och det är såklart alltid olika, på olika skolor hur höga eller låga förväntningar det går att ha. Ibland kan jag ju släppa saker, eftersom jag vet själv att jag som lärare aldrig skulle ha tid att ordna med det, eller jag som lärare inte alls har den uppgiften.
Jag är inte rädd för att ifrågasätta, men samtidigt kanske jag har lättare att se vilket fantastiskt arbete lärarna gör, eftersom vi kanske jobbar lika. Det kan vara oförståeligt för en förälder som arbetar på försäkringskassan, brandstationen eller som sjuksköterska. Det är inget konstigt att man inte förstår, men fråga! Fråga vad de menar, fråga om du får komma och vara med en dag i skolan för att se hur allt fungerar. Fråga om ni kan få ett extra möte, kanske med rektor, om det är saker som är helt oklara.

Något vi alla ska förvänta oss av förskollärarna och fritidspersonalen när våra barn är små 6-åringar och börjar i den stora världen, det är bra bemötande. Får ni inte det direkt, säg till! Det ska det banne mig vara från första dag.

Och med det så myser jag ett par månader till då Elma fortsätter med de bästa fröknarna i mannaminne. Det kommer bli många tårar när vi i juni lämnar föris.
Men nya minnen ska skapas, och det är faktiskt också väldigt häftigt!

/Filippa

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *