Reality check på life

Ibland tycker jag det är så roligt hur naiv och blåögd eller blind eller innesluten-i-min-egna-värld jag kan vara. Det är så spännande egentligen att få se världen från någon annans ögon. Det kan vara ett generationsglapp eller en kulturskillnad. Eller en jaha du kommer därifrån ja-grej medan ja och såhär gör vi här-sak.

Jag har stött på flera personer den senaste tiden som INTE lever ett liv som vi gör eller ett liv som jag gjort. När jag flyttade till Skåne som 10-åring (med min familj alltså) fanns det enbart hat i mina ögon för den skånska bygden. Speciellt dialekten. Den har aldrig fastnat. Sedan lärde jag mig älska stället. Verkligen ÄLSKA stället. Och speciellt Landskrona som jag bor i. Här växte jag upp med församlingen som släkt eftersom vår släkt bodde kvar i Linköping. Och församlingen var så pass liten på den tiden att vi liksom bara hade varandra allihop. Det gör något med en att leva så, tror jag.

Jag vet inte vad det innebär att ha ett skönt gäng i min ålder som alltid ses. Som gör allt tillsammans. Som gör ungdomsgruppskvällarna lite roligare, som åker på konferenser ihop, som har filmkväll varje helg. Nej, jag har ingen aning. Jag har aldrig haft det.

Men att det finns folk som alltså INTE växt upp såhär, som jag? Det är väl klart man umgås över generationsgränserna! Inte? Nä, det verkar inte vara ”klart” att man gör det. Men uppenbarligen gör vi det här i stan. Några av mina närmsta vänner nu är både 10-15 år äldre eller yngre. Det är intressant att ha det så, men egentligen vet jag ju inget annat?

En del menar att de man är i samma ålder som ofta lever samma liv, i samma takt. Men mina två bästa vänner sedan barnsben, vi har absolut inte följt varandras takt. Vi har gjort saker i olika ordning, med olika drömmar och visioner. Och olika magplask såklart.

Veckans reality check på life är i alla fall att inte alla tycker det är helt normalt, det liv vi lever här. Och det måste ju få vara okej?
En del behöver sina gäng. En del vet inget annat. En del vågar kasta sig ut och prova något nytt, flytta till en annan stad (mina bloggkollegor här är ju exemplariska exempel på det). En del behöver stanna kvar och sluta jaga det gröna på andra sidan. En del behöver stilla sig, be, och låta Gud leda en till det liv det är tänkt en ska leva.

Och med det sagt; här finns plats för alla typer. Välkommen till Skånebygden! (hihi)

1 kommentar

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *