En icke-hyllning till mensen

Det har pratats mer om mens i media på sistone. Det är bra, för när jag var tonåring var ett och annat uppslag i veckorevyn det enda forum som tog upp ämnet. Ändå pratas det för lite om det. Det är en så stor del av mitt liv. En så stor del av halva befolkningens liv, att det behöver normaliseras och inte vara så laddat med usch, blä, fy och sch.

Hade jag sett på mens utifrån, som tex alla män gör, så hade jag tänkt att ja det är säkert en stor grej för tonåringar när det är nytt och så – men sen vänjer man sig väl? Och så kan jag tycka att det borde vara. Men min egen inifrån upplevelse är – nej man vänjer sig aldrig.

Jag tycker det är bedrövligt jobbigt och tråkigt med mens. Två veckor i månaden glömmer jag bort att den finns. Och då känner jag att livet är som det borde vara. Sedan veckan före mens – ja för min del håller det på nästan en hel vecka – så blir jag betydligt lägre. Jag känner mig kymig, låg och konstant småirriterad. Och sen slår det till. Med ont i magen och blod som kommer ut ur kroppen.

Nej, detta är ingen hyllning till mensen. Jag tycker den är kass. Jag har förstått att man kan få det lite lindrigare genom att äta p-piller men på grund av min sjukdom som har med hormonbalansen att göra är det ett no no för mig.

Den här filmen är lite fjantig men gestaltar mina månader väldigt väl. Känner ni också igen er? Tycker ni också att det främst är jobbigt med mens eller har ni lyckats hitta positiva sidor i det? (förutom att kroppen fungerar och kan göra barn, det tycker jag förstås också är fantastiskt)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6 kommentarer till

  1. Usch ja! Ogillade min mens o hade typ pmds… och väldigt ont. Med p-stav slipper jag det helt! Mår mkt bättre. Tog många år att komma fram till det. Men hellre lite extra hormoner och få må bra.

  2. Ja, jag tycker heller inte om den. Nu har jag fått två barn ganska tätt och ammat länge, och därmed bara haft mens 6 gånger på 3,5 år. Senast för 1,5 år sedan. Men jag gissar att det snart kommer tillbaka igen. Längtar inte!

  3. Har avskytt min mens och mensvärk sen jag fick mens vid 11,5 års ålder. Efterhand har det visat sej att jag har endometrios och får blodfyllda cystor extremt lätt. Tacksam för P-piller som stänger av ägglossningen. Tacksam för att ha blivit mamma till två sköna ungar, trots allt!

  4. Hallå jag gillar mensen! Inte blod och humördippar kanske, men att ha en slags rytm i livet. Att det får gå upp och ner, att jag har mina veckor när livet är på topp. Blir på allvar stressad av tanken att leva utan den.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *