Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag

Karaktärsdaning, helgelse. Jag återkommer ofta till det. Det är för att jag tror det är en stor del av att bli vuxen och att vara människa. Och att följa Jesus.

Att någonstans förlika sig med att köttet alltid leder mig fel. För det onda som jag inte vill, det gör jag. Och det goda som jag vill, det gör jag inte.

För mig är det befriande att tänka på det här. För det gör inte mig till en dålig människa som kämpar med min karaktär. Det är en kamp vi alla står i och står vi inte i den är det kanske för att vi gett upp.

Risken med att överbetona den här kampen det är att man bakar in en skiljelinje mellan det som är andligt och det som är kroppsligt. Det ger oss en piska på ryggen och säger att vi bara är kristna nog när vi läser bibeln och ber. Gud har gett oss hela människan. Och vi kan ära honom med allt vi gör och är. Att slappa i soffan kan också vara en lovsång till Gud, särskilt för den ständigt stressade och jagade.

På ett plan – och det är kanske där vi dyker ner oftast – så handlar det här med karaktärsdaning om saker som att få till träningen, att inte slösa pengar, att försöka få till en regelbunden bibelläsning. Och visst tror jag att det kan vara en bra träning för karaktären att öva sig i goda vanor.

Men en utmaning jag vill skicka med idag är att rannsaka sin efterföljelse till Jesus i de här lite djupare spåren:
– Hur är jag trogen min man på djupet – i min blick, i min längtan, i hur jag prioriterar.
– Hur ser det ut med min kärlek till den fattige, den utsatte?
– Hur prioriterar jag min tid och mina pengar, vad är det som driver mig?
– Hur värderar jag mig själv? Är jag värd att älskas? Fortsätter jag utvecklas?

Att ta sin efterföljelse till Jesus på allvar handlar om att hela tiden hålla sig i ljuset. Att låta ljuset lysa över ens inre sår, ovanor och brister. Köttet vill hela tiden leda oss fel och därför är vi aldrig färdiga med kampen om att bli mer Kristuslika.

Låt oss tillsammans fortsätta kampen. I oss och runt omkring. I 1 Johannes läser vi:
Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans sons, blod renar oss från all synd.

Nåden gör oss fria! Men vi slutar för den skull inte resan mot ett liv i helgelse, mer hela och rena som människor.

2 kommentarer till

  1. Ja! Exakt detta tänker jag på ungefär hela tiden. Helgelse, efterföljelse, församlings roll och lärjungaskap. Så viktigt och så svårt men samtidigt så enkelt i bemärkelsen helgelsen är börda om är lätt och skonsam. Men samtidigt upplever jag en kamp och motstånd mot just detta i församlingen. Eller är det en oförståelse? Eller ett drag av tiden att inget någonsin får begränsa mig? Som sagt – viktigt och också avgörande för kyrkans framväxt tror jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *