Så normtrött.

Sjuktillbehör – norm.

Senaste tiden har jag upptäckt att jag är så himla normtrött. Normen. Trött på den. Blä.

Gift och ha barn runt 30 – norm.
Jobba när man är vuxen – norm.
Jobbar 100% bara för att man blev vuxen – norm.
Barn på tusen aktiviteter – norm.
Lite kroppsbehåring – norm.
Snygg – norm.
Manliga i branschen som tjänar mer än mig, kvinnan – (bajs-)norm.
Vara glad och lycklig – norm.
Aldrig vara sjuk – norm.
Sjukskriven eller lida av psykisk ohälsa – icke norm alls faktiskt.
Älska när våren kommer – norm.
Klaga på sina kropp – norm.
Vara normtjock/smal – norm.

Äh, jag kan nog hålla på längre men jag orkar inte. Jag är som sagt tröttnormen.

Jag tittar mig i spegeln och ser så mycket hår. Jag är en väldigt hårig person förstår ni, folk höjer mitt fantastiska barr till skyarna. Det de inte höjer till skyarna är ALL ANNAN kroppsbehåring som jag fick på köpet. Jag själv är ju som sagt normtrött, men i veckan råkade jag bry mig lite. Det gick över sen dock.

Jag blir sjuk väldigt lätt nu för tiden verkar det som. Det är jättetråkigt. Jag känner mig dålig. För normen blir inte sjuk, normen är frisk och bra. Precis som att jag VILL bli sjuk? Vet ni hur lite lön jag kommer få nästa månad? Det suger ju. Men mer suger den där känslomässiga dåligheten. Så normtrött på att man alltid ska vara frisk. Man är ju inte det!

Nej, jag gillar tyvärr inte våren heller. Jag blir alltid låg i sinnet, sjuk (uppenbarligen) och har i princip bara dåliga minnen från årstiden vår. Jag älskar solen dock, men den tar jag gärna vilken årstid som helst. Normtrött – check.

Sedan har jag ingen som helst lust att gnälla på min kropp. Vem pallar?! Det här tycker jag faktiskt på riktigt att vi ska sluta norma nu på allvar.
Kul att jag lyckades göra ordet norm till ett verb också. Jag är rätt bra på att tillverka verb har jag märkt (fribba, skärma osv).

Anyway. Nu ska mitt sjuka icke-normande anlete kurera mig. Årstiden vår får jag väl helt enkelt gå på autopilot, annars kommer jag inte igenom den. Jag längtar till sommarn jag. Men det kanske också är norm?

MVH Normtrött och kanske lite bitter (det går över det med vetni)

7 kommentarer till

  1. Åh vad bra skrivet! (Som vanligt)

    Är också så normtrött. Och en smula för hårig på fel ställen. Och halvkrasslig hela tiden. Och mer sugen på lek än jobb.
    En daglig kamp att låtsas vara norm(al).

    Vårkram på dig från faster.

  2. Igen, KRAM! Vi är många som känner med dig! Man måste inte älska våren. Man måste inte ens gå ut när det är soligt. Det är mycket man inte måste tror jag Thomas Sjödin skrev en bok om. Den tänker jag att jag ska läsa, när tiden finnes.

  3. Jag tror att det är sunt att vara less på normen. Det är jag för det mesta. Då kan man försöka fatta beslut utifrån andra saker än vad alla andra verkar göra.

  4. Haha, undrade just om det är härifrån ordet skärma har kommit in i min familj! :)
    Nä asså normer (som vi talar om dem lite överallt) har ju en inneboende oförmåga till gråskala. Svart eller vitt, det ena eller andra. Väldigt mycket av samhällsdebatten ser ju ut så. Inte konstigt att det blir svårt att klämma in sitt på riktiga gråskaliga liv bland alla dessa normer. /en annan (välsignat) hårig kvinna 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *