Alla dessa läggningar och alla dessa morgnar

Jag kommer ihåg att jag de där första månaderna med Sixten, att jag försökte omfamna den nya rytmen – nu kommer mitt liv handla om att förhålla mig till dig och dina behov. Och rent praktiskt – om att mata dig, vara vaken när du är vaken och få dig att somna när du behöver det.

Och igår när jag la barnen så tänkte jag på… alla dessa tidiga morgnar och alla dessa läggningar. Så mycket av mitt liv som de senaste sex åren har handlat om de långa morgontimmarna och de utdragna läggningarna. Och då menar jag inte det som något uttryck av missnöje eller självömkan, bara ett krasst konstaterande – så mycket av småbarnslivet handlar om morgnar och läggningar!

Våra barn har varit morgonpigga och olika perioder har varit mer eller mindre brutala. Smärtgränsen tycker jag går vid 06, är det före så gör det ont, är det efter så funkar det. Jag har börjat kunna landa i att morgnarna är mysiga (kanske för att de inte längre rör sig om 04 eller 05). Barnen är oftast som gladast då och det kan bli harmonisk och bra lek. Men att jag skulle vänja mig! Tänk åren före barn. Alla frukostar i sängen, alla morgnar man låg kvar och tittade på serier. Det där finns inte längre. Och det är helt ok. Jag sörjde det i början men nu känns det så avlägset att jag nästan inte minns…

Och så alla kvällar. Alla läggningar. Alla hämtningar av mjölk eller vattenglas. Alla utbrott och lirkningar och all avancerad konflikthantering. Och allt mys och alla sagor som lästs och alla bedårande reflektioner över dagen som varit. Så mycket av småbarnslivet handlar om att få barn att somna! Det är fortfarande inte superlätt att lägga tre barn. Ofta är det någon som går igenom en fas som går ut på att motsätta sig detta gräsliga påfund att man behöver sova. Är både jag och Christian hemma så rör det sig om en timme ungefär, av kissande och tandborstande, läsning och läggning. Är man hemma själv ja då är det högst oklart. Ibland går det vägen, ibland blir det kaos.

Känner ni igen er? Jag tänker mig att när man väl är ute på andra sidan – är ni det Jennie och Filippa? Alltså när barnen går upp själva och i viss mån lägger sig själva, då minns man väl knappt det här, eller?

IMG_3923

En av alla dessa tidiga morgnar… <3

11 kommentarer

  1. Det är precis som du säger, man verkar ha glömt ju. Nu När jag läste ditt inlägg tänkte jag just – jamen hjälp ja! Fy vale vad det var en pärs där ett par år. Vi har alltid haft smärtfria kvällar faktiskt, de har blivit hårt drillade… Men morgonpigga barn, eller egentligen bara den ena, men hon väcker ju såklart den andra. Men nu, sen kanske två år tillbaka går vi aldrig upp med barnen. De sköter sig helt själva. Nattningen Nu för tiden innefattar först läsning tsm sedan egen läsning för båda. Så ja, det kommer en ny tid! 😀

  2. Åh!!! Jag minns allt!!! Alfons attackmorgnar när jag i princip skulle vakna kl 06 och ha klart frukosten på en och samma gång. Benjamins gosiga nattningar.
    Benjamins känsla för vargtimmen- då han vaknar och inte kan få ro igen.
    Fred har alltid somnat först och vaknat sist…vilket vi insett motat bort all eventuell parental utbrändhet som annars helt klart hade infunnit sig.

    Alla dessa små kära besvär hjälper verkligen en att uppskatta all eventuell lyx som ibland infinner sig.

  3. Så bra sammanfattat och glädjande att läsa kommentarerna om att det kommer andra tider. Tack för en fin blogg!
    Hälsar nyblivna tvåbarnsmamman

  4. Ja! Exakt så! Här är den yngste i hushållet en riktig kvällsmänniska, och många långa nattningar har det blivit. Mina elever från olika delar av världen tycker att svenska barn lägger sig väldigt tidigt, det tycker jag är intressant. Men jag vill ändå att han ska somna i tid 😉

    1. Ja det är intressant, hur olika det verkar vara i olika kulturer! Vi har ibland försökt tagga ner och vara lite mer låt-gåiga med sömnen på tex somrarna. Men jag tycker alltid att det enbart resulterar i mer gnälliga barn…

  5. Hos oss är det den äldsta som bråkat och inte vill sova och sedan vaknar tidigt. Hon har haft många bra nattningsperioder också men nu har en dålig precis verkat starta igen och ja.. jag vet inte vad vi ska göra. Men man tar sig ju igenom allt på något sätt. 😊

  6. Min 3,5 åring säger ganska ofta ”mamma, jag har svårt att somna” vilket ibland resulterar i två-timmars läggningar… med en 1 åring som endast somnar om man bär henne i famnen kan det vara en utmaning! Tänkte ikväll att vi lägger ju 14!! timmar i veckan bara på att få dem att somna, typ 2 arbetsdagar!! Galet! Så skönt att läsa att det bara handlar om några år till. 🤗 En är ju så uppe i det som är här och nu med barnen.

  7. Minns evighetsläggningar och våndan jag kände för ensamma kvällar då jag skulle lägga TVÅ barn när M var nyfödd. Men ni har TRE! Alltså för mig verkar det omöjligt att lägga tre barn själv… Nu funkar det mesta ganska smidigt. Både kvällar och mornar. Mornarna är skärmtid. M vaknar mellan kl 6-7.30 och får då fil med barnprogram 🙂 Liv vaknar oftast lite senare och är inte akuthungrig. Vi lägger varsitt barn och Liv lämnar vi faktiskt när vi läst klart så att hon somnar själv. Det är en seger!! Hon har somnat själv det senaste året. Mirjam somnar nog oftast på en halvtimme vilket är helt ok med tanke på en- och tvåtimmarsläggningar eller vyssande i vagninsats tills en fick mjölksyra. Det blir bättre!!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *