Vad skulle jag kunna offra?

Temat på bloggen är denna vecka ”att leva för andra” – och jag tror att någon ryggar tillbaka. I tider av stress och all möjlig påfrestning kan det kännas som en sak för mycket – kom inte med det också! Jag behöver leva för att själv må bra!

Frågan väcktes i mig – kan det vara så att vi blandat ihop måste-listan och behöver-listan och det skulle jag klara mig utan-listan? Att allt är en enda lång lista på massor och massor saker och att det kan vara en sak som pressar oss in i utmattning?

Jag tror att det går att leva för andra utan att ta slut själv. Men då tror jag att det är viktigt att veta vilka saker som det är ok att offra för att ge till andra och vilka saker som en aldrig ska ge upp. När jag var ute och sprang igår så hoppade mina tankar hit och dit och formerades till två listor.

Vad som aldrig är värt att offra för att leva för andra
(detta menar jag utifrån ett ”hållbartliv-perspektiv”, visst kan man avstå något av det en kort period som tex under en fasta men inte i det långa loppet)

 De fysiska basbehoven; sömn, mat, rörelse
– Tid med Gud
– Tid med sin partner
– Tid med sina barn
– Vila på det sätt som verkligen ger vila för en själv
– Gemenskap/församling

Vad som däremot kan vara värt att offra för att kunna leva ett liv för andra

– Karriär/en position
– Att äga ett hus/bil/…
– Sociala medier (att ha en blogg tex)
– Att saker ska vara perfekt – städning/trädgård/kläder osv
– Utlandsresor
– Saker man gör av plikt, kan vara lite allt möjligt men ofta fina grejer som  engagemang i kyrkan tex
– Drömmen om ”det perfekta familjelivet”
– Sina fritidsintressen
– Pengar; att renovera huset, att kunna åka på spa, att kunna ge dyra presenter

Det här är såklart inte något facit eller ens kompletta listor (din ser kanske helt annorlunda ut). Alla har vi vår väg att gå. Men jag tror det kan vara gott att då och då reflektera. Dels över om vi tar hand om det vi har; hur vi mår, hur vår Gudsrelation ser ut, hur vi mår bra genom att se till att vi vilar på bra sätt. Men sen också släppa greppet om saker som vi kanske håller fast vid men som gör det svårt för oss att leva för andra. Göra utrymme för det liksom.

Jag funderade på mina främsta kristna förebilder och kom på att samtliga jag tänkte på har valt att leva liv där de inte bor i hus. Det är såklart inte så enkelt som om vi avstår att bo i hus så blir vi fromma människor. Men jag tror vi ska vara medvetna om vad det gör med oss att äga saker. Att äga ett hus (som ju jag och Christian gör) är SÅ mycket jobb. Så mycket bära pellets, klippa gräs och fundera över vilka tapeter vi vill ha på övervåningen.

Vad är det tid för mig att släppa taget om för att ge mer rymd och plats i livet?

10 kommentarer

    1. Yes. Återkom gärna om du kommer på saker som fler kan ha glädje av att se! Ibland tror jag vi blir lite hemmablinda i våra egna liv och kan inte riktigt se klart.

  1. Så viktigt och rätt!
    Det handlar nog mycket om att våga välja på riktigt det som är viktigAST och välja bort bra saker som inte är fel men ändå skymmer vår sikt. För min del tog jag bort Facebook och Instagram häromdagen, mest som hjälp att ta mig ur stress och utmattning, då jag märkt hur mycket det stressade mig att apparna fanns där trots att jag inte använde dem så mycket. Nu tittar jag inte på telefonen lika ofta som förut. Många hanterar detta bra men kanske fler med mig har svårt att inte låta sociala medier ta för mycket plats i tankarna.
    Tack för en inspirerande text!

    1. Ja men precis så! Att våga utvärdera sitt liv och se vad man mår bra av och vad som bara stjäl energi. Heja!

  2. Wow! Du sätter ord på det så bra!! Tack!
    Jag längtar efter att leva för andra, men har också insett hur viktigt det är att hitta sina egna gränser för vad man vill, kan och orkar.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *