Att leva för andra och sen inte orka mer

Det är ju ingen nyhet att var och varannan människa i Sverige har eller har haft eller snart har en utmattning. En trötthet som fyller vårt land med oro, ångest och försiktiga steg till att orka leva för andra människor. Att orka ta sig an de där uppdragen man en gång haft, eller ta sig an de uppdrag man alltid drömt om. Det går liksom inte. Det är slut, energin är bortblåst och det går inte att ta sig upp.

Vad är då felet? För det kan inte vara fel på alla oss som är så svindlande nära väggen hela tiden, eller de som redan trillat dit. Det är inte oss det är fel på, det är samhället. Jag säger det om och om igen, för jag är så himla trött på det.

Att leva för andra människor borde inte vara ett tillägg i våra liv. En fråga vi väger inför om vi ska orka det eller inte. Det borde väl vara en självklarhet? En väg vi alla vill ta för att det är ett humant sätt att leva.

Eftersom Sverige ser ut som det gör just nu, kan jag väl inte påverka det särskilt mycket med ett blogginlägg, en lördag i maj. Men jag kan fråga er och mig själv, vad innebär det att leva för andra, i den här tiden? Det kanske inte är som det alltid varit?

Kanske att ha igång tre chattrådar med vänner som just nu behöver stöd, faktiskt är det mest briljanta du kan göra, hemma från kökssoffan med en kopp kaffe i handen? Du kanske är deras livräddare precis där och då.

Kanske samtalet med mamma när du går din powerwalk-runda (no one blames a phone breather!).

Kanske din stund efter gudstjänsten, vid fikan, där du intresserat och uppriktigt frågar hur en person mår, får vara den personens bästa stund den veckan.

Kanske ett leende i korridoren när du möter dina kollegor, får vara ett tecken på ljus, i en stressande miljö.

Kanske att ligga platta framför TV:n tillsammans och se en film med dina barn, faktiskt är det bästa de fått uppleva den här veckan.

Kanske att du köper hem lite extra speciell lördagsfrukost och lyssnar på barnens intensiva prat om diverse svårförståeliga intressen.

Kanske att ge din partner din tid för dens speciella intresse som faktiskt fyller på din partners energi och gör familjelivet lyckligare?

Och också, allt det där andra såklart. Men just nu, hur kan du leva för andra i den tid du är? För allt har sin tid. Oavsett du är utmattad, full av energi eller nånstans där emellan. Låt Gud leda oss. För världen behöver oss och Jesus hela tiden ju. Eller hur?

3 kommentarer

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *