Update

Jag drabbades av stora nationaldagskoman igår. Barnen hade speltid och jag bara somnade på soffan och ”pang” vaknade upp två timmar senare.

En förklaring kan ha varit att vi faktiskt haft vår intensiva avslutningsvecka redan. I fredags lämnade det här söta gänget skolan. Det är ett väldigt speciellt arbete att jobba på en bibelskola. Varje termin laddar man om genom att öppna upp sitt hjärta för nya ungdomar att älska. Sedan går man vid deras sida ett år, och kommer varandra väldigt nära. Och så skickar man dem vidare ut i livet.

Det är inte stressigt som andra lärarjobb, men det är väldigt utgivande. Så nu behövs det en lång sommar för att ge plats för nya människor i hjärtat till hösten.

Vår trädgård ropar högt ”hej kom och hjälp mig”. Vi har haft en minigrävare och målet är en mer lättskött trädgård, lekvänlig med mycket gräsmatta. Men vägen dit är fortfarande lång. Och känner någon – åh jag längtar efter att få händerna jordiga – varmt välkommen hem till oss! Jag längtar i princip aldrig efter det.

Sånt här ägnar jag mig hellre åt. Det har redan blivit många kvällar vi avslutat vid sjön. Så härlig känsla tycker jag att man i år inte är stressad inför sommaren ”åh hoppas vi får några fina dagar”, för det har man ju redan fått!

Ja, lite så är mitt liv just nu.

5 kommentarer

  1. Åh, känner igen mig. Trädgårdsarbete är INTE terapi för mig, det är bara ett av alla ”måsten”. Har gett det där med odling en chans i år men har redan tröttnat (mannen har fått ta över skötseln…). Picknick vid en sjö i kvällssol däremot. Mmmm😊

    1. Skönt att höra att någon mer känner likadant. Det är en sån där skämssak för mig, alla fina människor verkar tycka om trädgårdsarbete men jag gillar det inte alls. Härligt att din man tar över plantorna när du tröttnat. Är väldigt inspirerad av dig som löpare förresten!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *