I retrospektiv mår jag ändå rätt så bra

I retrospektiv så inser jag, att jag nu mår rätt så bra. Det är bra att ha något att använda som måttstock för att se om måendet har förändrats sedan januari 2017; Det var då jag blev sjukskriven för utmattningsdperession. Och jag har faktiskt en rätt bra grej som jag kan använda för att fundera kring hur måendet har varit under dessa månader som har förflutit sedan dess.

Under ett och ett halvt år har jag varit del av en studiegemenskap som träffats regelbundet på Bjärka Säby slott i Östergötland. Ja, jag vet det kan ju låta rätt knäppt och kontraproduktivt att börja studera när en är helt under isen. Men jag tror faktiskt att studierna har bidragit till att hålla mig fast i den där isvakens kanter och till slut kravlat mig upp. Och jag är övertygad om att böckerna och de dygn som jag har varit på Bjärka Säby faktiskt har gett mig lite styrfart. Något att hålla fast vid.

De första träffarna var som att bestiga ett berg av ångest. Jag minns hur jag ringde till läraren när vi skulle ha det första seminariet. Att sitta på en stol i ett klassrum, fullt av människor skulle kräva all min kraft. Dessutom skulle jag försöka prestera någon typ av intelligent reflektion kring Påven Urbans tal om korstågen. Det var ju bara helt absurt. Jag tog alltså mod till mig för att ringa läraren och förklara situationen; Att jag verkligen inte klarade av några som helst krav eller något som skapade en situation där jag var tvungen att prestera. Det svaret jag fick då tror jag var helt avgörande för fortsättningen; Vi gör en deal du och jag, Du behöver bara svara om du själv tar initiativet. Annars är det helt okej att du bara sitter med. Det räcker. 

Tack Joel Halldorf, det svaret gjorde att jag vågade fortsätta. Stort tack riktar jag till alla lärare för Klassikerkursen, ni har visat stor empati och förståelse för min situation. Dessutom är ni superbt kunniga och kloka människor som kan ert gebit, jag har lärt mig så mycket. Ni har dragit upp linjerna genom kyrkans vindlande historia från medeltid, via reformationen och väckelsens tidevarv fram till våra dagar. Vi har fått möta fascinerande och episka författare som Den heliga Birgitta, Karl Barth, Erasmus av Rotterdam, Teresa av Avila, Sören Kirkegaard, D.L. Moody och många fler. Återigen, tack till alla lärare: Carl-Magnus  Carlstein, Roland Spjuth, Mikael Hallenius och Stefan Lindholm. Ni som får chansen, läs mer än gärna någon kurs i teologi för någon av ovannämnda teologer. Ni kommer inte att ånga er!

”Skrythögen” av kurslitteratur

Tillsammans med människor från olika yrken, åldrar och kyrkor har jag fått göra denna ”studieresa”. Vi har träffats under ett dygn, ungefär en gång i månaden, på ett slott för att samtala om teologi och flera av dessa personer har varit med hela vägen. Vi har fått vara med i Bjärka Säby kommunitetens böneliv, vilket gav ännu en vacker och fördjupande dimension till vår gemenskap. Sedan har vi tillbringat många timmar i brasrummet och middagsbordet för samtal om allt mellan himmel och jord. Det kan hända rätt mycket i människors liv under ett och ett halvt år. Tack vänner att jag har fått dela tro och liv med er under denna tid.

Jag har ännu inte avslutat kursen men jag känner mig ändå så glad och nöjd som klarat av att vara med på varje träff. Det första tillfället fick jag skjuts av min man, var tvungen att äta ångestdämpande medicin och hade sån yrsel när jag satt i klassrummet så jag fick blåmärken på låren för att jag tryckt mig fast mot stolens karmar. Nu, ett och halvt år senare körde jag själv till Borås, fick skjuts av en medstudent till Bjärka Säby och behöver ingen ångestdämpande medicin. Yrseln dök inte upp förrän på kvällen, när hjärnan tycker att jag ska sova, men då satt jag och fnissade i försommarnatten i en rottingfåtölj med nyfunna vänner, så jag struntade i den där yrseln och satt kvar.

Kärleksfulla människor, god litteratur och en vacker miljö, som denna Klassikerkurs bjöd på, har varit en viktig del i min läkeprocess. Efter den här tiden tar jag med mig nya vänner, fördjupad kunskap om vår kyrkas historia som ger skärpa för nuet och framtiden samt ett nytt hem i Slottet Bjärka Säby. Dit planerar jag att återvända inom en inte alltför avlägsen framtid.

Hej då Bjärka! Vi ses snart igen.

16 kommentarer

  1. Fint att läsa om! Jag påbörjade ju en kurs men sedan hade jag inte tiden eller orken att slutföra den. Men verkar väldigt fint att få följas åt genom kyrkans historia på det sättet.

    1. Det var det! Och fint att du dök in en gång. Hoppas vi ses i nåt annat sammanhang. Jag diggar dig!!

  2. Så fint o så fina bilder 😊❤️ tack Jennie kramar. Ses igen ❤️❤️❤️❤️

  3. Så fint att ha handfasta saker att relatera till och upptäcka att det går åt rätt håll! Jag gläds med dig, Jennie! Och jag förstår din känsla för Bjärka Säby. En gudagiven plats!

  4. Skönt att du mår bättre! Jag skriver ner lite de flesta dagar hur jag mår o hur jag tänker, det är bra ibland att kunna gå tillbaka till, inte minst för att se en positiv utveckling. Man glömmer så fort. Jag läser dina inlägg med stort intresse! Tack för din generositet! Kram! Karin

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *