Repost: ”Monsterdagar”

Det här inlägget är det första som jag nånsin postade på bloggen, 5 januari 2015, men det är tyvärr lika aktuellt varje månad. Så håll till godo med ett gammalt inlägg på ett dagsfärskt tema och med en uppdaterad bild. Intet nytt under solen…


dino
Asså, det känns inte riktigt bra. Känslorna bubblar inom mig. Jag blir ledsen. Lite lätt ångestladdad. Börjar gråta för ingenting. Både av sorg och glädje. Och inom loppet av en timme kan jag gråta både lyckotårar och ledsentårar. Och sen plötsligt vaknar monstret. Jag blir irriterad, snäser och fräser till barnen för att dom inte ställer upp skorna på skohyllan. Och maken får en utskällning för att han inte på ett tillräckligt tydligt sätt förklarat att maten är färdig.

Det här händer några dagar varje månad. Det som kallas PMS – premenstruellt syndrom. Och detta är ju liksom ingen nyhet när man passerat 30 och har haft mens i sisådär, mer än halva sitt liv. Det märkliga är att det liksom tar ett par dagar innan jag fattar att det är PMS-hormonerna som rusar runt i kroppen och ställer till det. Det är ju ingen ursäkt för att jag beter mig som känslostormande T-rex men det är ändå gött att det finns en förklaring. Och då vet jag ju att även de här känslostormarna kommer att passera.

Det märkliga är att jag först i somras lärde mig att en kan bli nedstämd och ångestladdad av PMS. Det var verkligen ett halleluja-moment. Att hitta någon förklaring till att ångesten plötsligt dyker upp utan förvarning. Ja, märkligt och sorgligt att jag som kvinna, har så dålig koll på min kropp. Det var den fantastiska Annika Norlin (låtskrivare, artist och psykologstudent) som sommarpratade om detta i somras, lyssna gärna in det. Klok och rolig människa, den där Annika.

Att kvinnor kan bli aggressiva och lättretade i samband med mens är ju ett känt faktum. Det är ju ganska vanligt att irriterade och arga kvinnor får den lite skämtsamma frågan: ”Har du mens eller?”. Men att en kan bli nedstämd och få ångest av PMS, det är inte lika känt. Och då har jag ändå bara ”vanlig” PMS. Det finns de kvinnor som har en riktigt absurt, jobbig tid dagarna innan mens, vilket gör att det är svårt för dem att klara vardagen. Att en mår så dåligt så att en t.om. kan behöva flytta från familjen ett par dagar i månaden på grund av sina tokiga hormoner, detta kallas PMDS (premenstruellt dysforiskt syndrom).

Hörrni, alla systrar därute, misströsten icke! Det finns hjälp att få, både för PMS och PMDS. Kontakta en barnmorska eller din vårdcentral om din vardag och din livskvalitét blir lidande pga. detta.

Själv tar jag mig en kopp kaffe, virar in mig i en filt och äter lite RockyRoad som jag gömt undan för barnen.

6 kommentarer

  1. Jag känner igen mig fullständigt. Hur skönt det är när man förstår orsaken till ens mående, men även frustrationen över att hormonerna har så mycket att säga till om.

  2. Så jobbigt! Jag har själv haft det så, men det blev nästan ohållbart. Nu med p-stav slipper jag mens o alla besvär! Så skönt!

  3. Efter Charlottes kommentar skulle jag gärna vilja höra mer om preventiv medel. Vilka funkar för er, vilka är moralisk okej att använda, för och nackdelar, gärna något som inte påverkar sexlusten…

    1. Jag har funderat mkt på detta. Det finns olika tankar så klart. Katolska kyrkan har ju en syn. Jag har brottats en del med detta och även provat hormonfritt. Men jag mår så dåligt då och det påverkar mig och min familj mkt. Så jag har landat i detta beslut och mår bra i det.
      Sen är det ju individuellt vilket preventivmedel som funkar bäst.
      I mitt tänk utgår ju jag från äktenskapet. En trygg o stabil relation där sex är en naturlig del.
      Finns så mkt att prata om och det behöver vi göra! Ett tips för en bild av sex o äktenskap Är syster sofies bok : älska och gör det du vill!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *