kapa inte feminismen

Håll i hatten men nu är jag heligt vred och behöver skriva av mig:

I dagarna har denna artikel delats i mina flöden av kristna syskon som är väldigt upprörda. Vart är världen på väg? osv. Jag tycker för övrigt att artikeln är både populistiskt skriven och väldigt svagt underbyggd, med en enda anonym källa, men det är inte min poäng.

Scenen artikeln målar upp: en förskola där alla barn kallas hen och alla begrepp kring kön kastas upp i luften är inget jag tycker är bra. Men att måla upp bilden som att det är det som hotar oss det göra mig arg.

Ett samtal med en pedagog som driver dessa frågor gissar jag skulle ge insikter till varför man valt att jobba såhär. Att små flickor inte bara ska bekräftas utifrån hur de ser ut – för då blir deras utseende deras främsta fokus i livet. Eller att det kanske är värt att utmana den brandmansutklädde killen och lyfta fram andra sidor man sett i honom, jag ser hur du är bra på att visa omsorg om dina kompisar du skulle kanske testa att leka sjuksköterska istället?

Genom att kristna hånar och/eller känner sig hotade av ”genusflum” tror jag förleder oss. Det slår ihop allt som kallas ”feminism” till en hög, en hög som är dålig och hotar den kristna synen på livet. Jag tror inte att allt är gott inom ”genushögen”. Det kan dras för långt. Men det finns strukturer som sitter djupare än stål i vår kultur och där, där hittar vi saker vi borde bli upprörda över istället. Jag tror verkligen feminismen ibland kan vara den helige andes viskningar om att det finns strukturer han kan förvandla. Inte minst i kyrkan behöver vi göra upp med saker som hindrar människor från frihet och att fullt ut blomma ut i sina kallelser och gåvor Gud har lagt ner i dem.

Det finns många saker man kan bli upprörd över. Jag vill ge några förslag på sjuka saker vi kan bli upprörda över istället för ”genusflum”. Låt oss i Jesu och feminismens namn istället bli arga över:

  • PORRINDUSTRIN
  • ATT MÄNNISKOR I SVERIGE SÄLJER KVINNORS KROPPAR
  • ATT MÄNNISKOR I SVERIGE KÖPER KVINNORS KROPPAR
  • ATT BARN UTNYTTJAS
  • VÅLDTÄKTER
  • KVINNOMISSHANDEL
  • ANOREXI
  • BULLIMI
  • SJÄLVSKADEBETEENDE
  • JA LISTAN KAN GÖRAS HUR LÅNG SOM HELST MEN NI FATTAR MIN POÄNG VA? DET ÄR DESSA STRUKTURER OCH FÖRETEELSER VI SKA KÄMPA EMOT, INTE NÅGRA PEDAGOGER SOM DRAR SINA IDEER LITE FÖR LÅNGT.

hejdå

 

 

26 kommentarer

  1. Verkligen sant! Har läst den artikeln o blir bara trött. Tror det här är ett mycket mindre problem i förskolan än att barnen förväntas vara på ett visst sätt pga sitt kön. Men det är som att det inte går att prata om att det är viktigt med normbrytande o jämställdhet i förskolan för då tror en del att det måste innebära att det blir som i artikeln. Jag hejar på alla förskollärare som ser barnen o uppmuntrar dem till att upptäcka olika sidor av sig själv och andra och inte fastnar i könsstereotyper.

  2. Men man måste ju kunna ha fler tankar i huvudet samtidigt! Att tycka att det här verkar dumt gör ju inte att man inte har förmågan att känna empati med brottsoffer, t ex.

    Om mitt barn gick på den förskolan skulle jag nog vara orolig för att hon kände sig obekväm och osäker, om hennes val av lek inte verkade ”ok” för pedagogerna. Det verkar (med betoning på verkar eftersom som du påpekar, de har pratat med en person), som att personalen överdriver eller feltolkar läroplanen och i sin praxis inte träffar rätt. Det måste man ju kunna ifrågasätta. Jag föreställer mig att läroplanens författare inte tänkte sig att personalen skulle försöka detaljstyra barnen riktigt på det sättet.

    1. Jag tänker att diskussionen är sååå mycket större än bara den här artikeln. Jag hade också reagerat rejält om något av mina barn gick där, absolut! Men i det stora hela är det ju en viktigt del att uppmuntra barn att leka med ANDRA saker, att utforska och att uppmuntra de icke normativa beteendena hos respektive flicka och pojke. Eller så tänker jag i alla fall!

    2. Hej Malin! Tack för din kommentar och för att du vågar ifrågasätta på ett fint sätt! Jag håller absolut med om att jag inte tycker det är ok att arbeta på det sätt som den här förskolan beskrivs i artikeln. Och jag ser gärna att vi (som kristna tex) samtalar om det här på ett bra sätt. Men min poäng är att när man drar i så stora växlar, att det här är fruktansvärt och ”vart är världen på väg” – då kapar man begreppet feminism. Det är på nåt sätt lättare att uppröras över de här tendenserna än alla de där grova problemen som jag listar i inlägget.

  3. Men oj!

    Jag läste artikeln och jag kan förstå din poäng Elisabeth och jag kan förstå de som blir jätteupprörda. Det är så lätt att läsa artikeln o tänka att det är såhär det är på alla förskolor. (Jag vill inte förringa att detta har gått till överdrift och är utöver det normala när det gäller genus men detta är EN förskola och EN pedagoga intryck. Det kan mycket väl vara en pedagog som har åsikterna och de andra som inte vågar ifrågasätta utan fogar sig, vi vet väldigt lite om denna specifika förskola och ingenting har vi fått höra från förskolechefens syn. Hur stor är sanningshalten/överdrifter?)

    Jag har jobbat flera år som springvikarie (genom en bemanningsenhet) och därmed jobbat på över 40 olika förskolor. Jag har aldrig upplevt på någon förskola någonting som påminner om det som beskrivs i artikeln.
    Sen kan jag bli trött och undra vad reportern ville med artikeln. Är det så på flertalet förskolor? Nej
    Hjälper artikeln på något sätt berörd förskola/pedagog/barn/förälder? Nej

    Ska/bör pedagogen i artikeln lyfta sin syn på förskolan och pedagogiken – JA
    Är detta rätt forum? Nej, mer lämpligt hade varit att prata med berörd förskolechef, kollegor i samma och andra arbetslag, specialpedagog. Om pedagogen är rädd för att barn far illa, vilket man kan läsa in mellan raderna SKA en orosanmälan göras (det är ett åläggande man har när man jobbar i förskolan, så det är ett måste enligt lagen, vid misstanke, sen får soc ta över och utreda)

    Finns det betydligt värre saker – JA
    Gör det att denna förskola får det bättre/ att det blir mindre ”hemskt” – Nej
    Men återigen kan artikeln hjälpa förskolan – Nej
    Skapar artikeln en debatt – Japp, säkerligen
    Blir focus på ”rätt” saker i den debatten? Tja, jag är nog ganska tveksam, detta var väldigt precis och speciellt för denna specifika förskola. En debatt behöver varaa betydligt vidare för att bli konstruktiv och ”ge mer”.

    Behöver det ena utesluta det andra? Nej
    Har jag fel – mycket möjligt

  4. Tack för bra läsning. Har bara sett en som delat denna artikel och jag har inte läst någon diskussion om den. Jag reagerade negativt mot artikeln (men inte allt i den) men i bakhuvudet var jag också medveten om att detta bara var en persons upplevelse och vinkling. Vore intressant att höra pedagogernas tankar. Är övertygad om att det finns en del bra att hämta.

    Jag tror vi som kristna verkligen behöver utmanas i att se förlegade strukturer, vilka konsekvenser det har gett/ger och inte vara rädda för diskussion och förändring. Men vilket svårt ämne det kan vara! Så svårt att närma sig på ett konstruktivt sätt upplever jag. På samma sätt som många inom kyrkan kan vara för trångsynta och alldeles för kritiska/rädda när normer utmanas, tycker jag att det i andra sammanhang är tvärtom. Att ifrågasätta tex denna artikel, RFSU:s arbete eller liknande ses ganska ofta som bakåtsträvande och icke-pk och en konstruktiv diskussion kan bli svår. Jag önskar det skulle vara lättare att mötas och kunna se nyanserna, forcera all energi och engagemang till att fokusera på rätt saker (tex det du punktar upp), DÅ tror jag vi hade kunnat se positiva förändringar!

    1. Ja verkligen, Sofia! Det är sällan man når till ett konstruktivt samtal, från alla håll. Detta ämne verkar vara kopplat med så mycket ilska och svartvitt synsätt. Jag tror att det finns nyanser!

  5. Den lilla förvirrade fyraåringens fråga då? ”Är jag en pojke eller flicka?” Vad har det med feminismen att göra??

    1. Nej men precis, i min värld är det en förvirring jag inte alls önskar något barn. Men genom att måla upp det här exemplet och driva på ilskan gentemot ”genusflummarna” – så tappar man bort den verkliga feminismen. Då blir feminismen något som ses som ett hot i kristna kretsar, och det är det jag reagerar mot.

  6. Ett fel gör inte ett annat fel mindre. Huvudfokus kan dock skifta och det i sig kan bli fel. Jag kan likt dig säga att könslösa förskolor är fel men att det också finns andra fel som du tar fram som behöver fortsatt fokus. Jag vill dock tänka att vi som kristna inte bör blunda för dessa trender som kan skada oss som människor. Utan att ha det grundat i någon artikel eller forskning så vill jag anta att identitskriser kan skada och i förlängningen möjligen trigga att man skadar andra.

    Vi sitter alla med olika fokus likt lemmar i en kropp, men vi behövs allihop för att fungera som en kropp. Jag tror att det är viktigt att lyfta fram något som man upplever som fel för att belysa det och för att kunna föra samtal om det.

    Mycket intressant att prata om detta, dock.

  7. Kära Elisabet!
    Den artikel du pratar om såg jag i onsdags. Jag blev så ledsen, så upprörd, jag grät över de här barnen på den här förskolan som helt klart utsätts för övertramp och ovishet från personalens sida. Vilket ju uppenbarligen – som vi ser i artikeln – gör barnen osäkra och förvirrade i sin könstillhörighet. Är någon förvånad?
    Man kan inte ta en sån berättelse lättvindligt -”några pedagoger som drar sina idéer lite för långt”. ”Lite för långt”? Även om det bara gäller ETT enda barn, där konsekvensen av förskolans pedagogik leder till psykisk ohälsa och förvirring, så är det ett barn för mycket! Jag är säker på att du håller med mig.
    Du skriver i svaret till Malin att ”min poäng är att när man drar så stora växlar, att det här är fruktansvärt och ’vart är världen på väg’” – då kapar man begreppet feminismen” (!!). Det du kallar att ”kapa begreppet feminismen” är ju inget annat än omsorg om de små! Det kan också kallas civilkurage och jag tackar Gud för pedagogen på den här förskolan som hade civilkurage nog att gå mot strömmen och tala om för henne att hon var en flicka (!). ”Heligt vred” blir jag när det experimenteras med våra barn och jag vet att jag har Jesus på min sida!
    Jag måste också ta upp det du skriver ”att det på något sätt är lättare att uppröras över de här tendenserna än alla de där grova problemen som jag listar i inlägget”. Kära vän, hur skulle det kunna vara ”lättare” att uppröras över att barn far illa? Alla känner vi till lagen om orsak och verkan. Om barnen far illa när de är små, inte får en sund vägledning, inte ens får känna sig trygga i sin könsidentitet, ifrågasätts i sina val av lekar, inte får vara sig själva helt enkelt – då finns en stor risk att det leder till en otrygghet med alla de andra grova problemen som du talar om.
    Jag har skrivit det här, inte för att kritisera eller döma, utan för barnens skull. Jag har bestämt mig för att vara en av dom som för barnens talan. Må Gud välsigna er alla tre mammor i Hallelujamorsorna!🙏

  8. Ok, jag kan faktiskt se poängen med det du säger Elisabeth, men utifrån att man kanske förskjuter fokus från ett fel till ett annat fel genom att i artikeln framhålla specifikt det problemet. Jag har läst artikeln och kan likt Anna säga att jag blir heligt vred när man som vuxen och har ansvar för ett litet barn hamnar så fel att man ifrågasätter nått så fundamentalt som skillnader mellan kön. De andra horribla problem du tar upp och som vi i samhället brottas med är minst lika viktiga att fokusera, dock så är inte det en anledning att inte lägga lite ljus på det som artikeln belyser. Det ena står inte emot det andra så att säga.

    Friskt inlägg, tack

  9. Hej
    Jag kan tycka att artikeln i Världen idag är lite tunt underbyggd och så, men poängen i artikeln finns där och den belyser en förskoleform som finns i vårt samhälle.
    För mig handlar det om att vi har olika fokus. Du, Elisabeth tycker som du skriver att fokuset drivs åt ett håll som tar ljuset från vad de exempel-punkter du lyfter fram. Det har du helt rätt i om vi skulle sätta all fokus på genusförskolorna, men det gör vi inte. Porrindustrin, våldtäkter med mera ska självklart bekämpas men vi kan ju inte blunda för andra problem medan vi gör det.
    Jag för min del upprörs mycket starkt av att våra svagaste och mest utsatta drabbas. Det är våra barn vi är satta till att att älska och ha omsorg om till dess de kan klara sig själva vi pratar om, det är dem som utsätts för någon typ av genusexperiment.
    Kanske måste vi totalt sätt vara starkare språkrör för vad vi anser är fel med det ena och det andra, men jag tycker inte vi ska sätta ett fel mot ett annat fel och uppmana till att lägga fokus på det ”rätta felet”.

    Det finns många problem och fel i vår värld och alla behöver sina hjältar och sina riddare som ställer sig upp, slår näven i bordet för att göra andra medvetna om det som pågår. Låt oss uppmuntra till det istället.

    1. Hej Marcus! Tack för din fina ton. Orsaken till att jag är arg när jag skriver är att jag inte sett denna problematik på riktigt, inte mött den i några förskolor. Det kanske händer på någon enstaka förskola men jag tror inte det är ett stort hot. Och därför blir jag frustrerad över att många lyfter detta, som det av någon anledning är lättare att bli upprörd över än tex människohandel som verkligen finns där. Men jag förstår din poäng. Men om man vill lyfta det här så tycker jag man ska föra samtal med de pedagoger som brinner för dessa frågor och inte elda på redan övertygade i världen idag tex.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *