Att ge upp sin drömmar och ta emot nya

Ibland behöver man ge upp sina drömmar. Inte för att det kommer aldrig att gå utan för att de kanske inte var mina drömmar att bära omkring på. De kanske var för små och trånga? Eller var det någon annans drömmar och inte mina egentligen.

Det är oftast en smärtsam process. Och ofta påbörjas inte processen för att vi själva kommer fram till att det är nog dags att revidera mina drömmar. Nej, att ge upp sina drömmar tvingas oftast på oss. Genom en livskris kanske. Barnen som inte kom, äktenskapet som inte höll, sjukdomen som drabbade.

För mig var det just att ge upp drömmarna som jag minns som det mest smärtsamma med min sjukdomsperiod. All smärta och orkeslöshet kändes futtigt och inte så jobbigt i förhållande till drömmarna som behövde dö.

För det är ju inte så enkelt som att drömmarna man behöver ge upp är uppenbart dåliga. De drömmar jag behövde ge upp var väldigt andliga och fromma. Men kom de från Gud? Eller var de mina luftslott jag gick runt och längtade efter?

Under några års tid var det väldigt tydligt att jag och Christian fick lägga ner alla våra egna ”kristna projekt”. Allt vårt eget kunnande och know-how och vår egen förträfflighet. Livet fick under några långa års tid enbart handla om en dag i taget, ompröva hela vår tro, låta barnaskapet i Gud sjunka in.

Och så är Gud så underbart god att Han låter nya drömmar väckas till liv. Små och sköra men dock där, en ton av himmelen, en smak av något nytt.

Och för oss när vi efter en tid började sätta ord på vad vi längtade efter handlade det om unga människor, om kreativitet om att uttrycka sig och se människor blomma i sin tro.

Och som många av er vet så har vi jobbat några år tillsammans som lärare på Liljeholmens bibelskola. En plats där dessa drömmar kunnat komma till liv. Något ni kanske inte visste var att vi fått vara med och förändra en del av innehållet i bibelskolan. Vi har förändrat ämnena och schemat. Och det är det vi försöker beskriva här.

Vår gemensamma längtan om att tro ska bli relation och liv och inte bara något i huvudet. I denna process har vi kommit fram till att jag ska ha ett ämne på schemat som heter ”inför hans ansikte”. Och jag har liksom sett det för min inre blick men inte kunnat beskriva det utan att det låter hur flummigt som helst.

(Filmen är gjord av Fredrik Lindé och musiken av Silver)

Men så igår hade vi den första lektionen av detta ämne och det kom så starkt till mig detta har du drömt om Elisabet.  Vi gjorde gipsmasker på varandra och var i tystnad med lovsång i bakgrunden. Och så försökte vi göra det som en bön Jesus visa mig vilka masker jag gömmer mig bakom.

Och det är kanske många som fortfarande känner att oj vad flummigt det lät. Men det var en så helig stund och jag kände hur Gud kunde tala till oss när vi gjorde något så konkret. När bönen inte bara blir ord och tankar utan en fysisk sak.

Sen kände jag att jag ville blogga om det här idag och kanske någon av er som läser känner just det. Att du förlorat dina drömmar. Att de kanske gått i kras.

Men vet du, jag tror Gud vill ge dig nya. Nya drömmar.  Och de kommer smaka så gott. Och du ska få se dem bli verklighet.

 

11 kommentarer

  1. Så starkt! Och så bra! Tänk att Gud kan väcka nya drömmar vid liv OCH låta dem förverkligas! 🙏🏼

    Dessutom tänker jag…. att ”hoppas ni fortsätter med bibelskola i minst tio år till, så att mins grabbar kan få gå där!” 🙂

    Jag känner några tonårsföräldrar som aldrig haft särskilt mkt pengar (väldigt lite faktiskt) – men de har prioriterat att lägga undan pengar till sina barns ev bibelskola, så att de allesammans kunnat välja en sådan efter gymnasiet. Troligen hade inte just dessa tonåringar valt att lägga sina besparingar på just detta, om inte föräldrarna erbjöd det – men för dem alla fick det betyda SÅ mycket! För en blev det en Totalförvandling och livräddare.
    Jag hoppas att även vi kommer kunna prioritera läger och bibelskola f barnen i framtiden, oavsett hur ekonomin ser ut! Känns så viktigt!

  2. Underbart och så fint delat!! Det är mycket som ska skalas bort när Gud mejslar fram vilka vi är och vad vi ska göra. <3

  3. Wow! Kom lite tårar när jag läste detta. Älskar hur Gud är så god och trofast.

    Och gillar det konkreta och kreativa ihop med bönen!! Fortsätt gärna berätta hur ämnet ”Inför hans ansikte” utvecklas. Om ni har andra övningar man själv kan praktisera.

    Välsignelse i ert fortsatta drömmande och i att vara med och så in i unga människor!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *