PMS-präglade minnen

Jag tog en kvällspromenad igårkväll. Luften var hög och frisk och solen höll på att gå ner. Jag verkligen njöt av att vara ute och över hur vackert det är där jag bor.

Då fick jag plötsligt en minnesbild. Du har promenerat här förut, Elisabet. Jag mindes en påskafton för kanske åtta år sedan. Vi hälsade på Christians faster och farbror som bor i Rimforsa. Och efter ett stort härligt påskbord gick vi en promenad. Till den sjön som jag nu älskar.

Tyvärr kan jag inte säga att det var ett minne som gav mig känslan av wow, Gud talade verkligen till mig om Rimforsa den där gången för längesen. Nej det jag mindes var hur sur jag var. Irriterad, arg och jag fick anstränga mig järnet för att hålla ihop där bland släkten. Jag minns att jag tänkte att det inte var något märkvärdigt med den där sjön vi skulle gå till, var den inte till och med ful?

Japp det var en påskafton med pms. Så är det med det. Det som är vackert blir fult.

2 kommentarer

  1. Så sjukt egentligen.
    Och så himla sant; det som är vackert blir fult. Måste vara den bästa beskrivningen av PMS ändå.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *