Skärm, stress, intryck och vila

 

En promenad i höstlöven står på dagens schema. 

Igår stod jag och väntade på grönt ljus och såg en gammal farbror sitta utanför en affär. Han satt där på en gammal parkbänk med sin käpp lutandes mot låren. Han såg verkligen butter ut, och ändå fick jag ett uns av avundssjuka på farbrorn. Tänk alltså, när gjorde jag det där sist? Okej, har aldrig gjort just DET, men när gjorde jag en sådan grej? Att jag bara sitter och tittar. Kanske tittar jag på folk, på bilarna eller fåglarna, men att bara sitta och titta liksom. Jag vet ju att jag automatiskt tar upp min telefon i minsta lilla vänteläge. Även om jag blivit betydligt bättre på det, så gör jag det ändå. För det kan ju vara så att jag MÅSTE kolla något exakt precis just nu. Typ vädret. Eller kontot. Eller om jag svarade ordentligt på det där sms:et. Starta musiken, stoppa musiken. And so on.

Jag märker själv att jag har så lätt att fly världen in i skärmen. Och jag är riktigt dum som gör det, för jag kan inte hantera det. Jag antar att vissa kan det, men inte jag. Jag behöver skärmvila. Jag har avslutat ett instagramkonto där jag la ut outfits och försökte inspirera till second hand-liv. Där följde jag rätt många likasinnade men jag bestämde mig för att det här går inte. Och visst saknar jag alla de där andra kontona, det var verkligen inspiration. Men samtidigt, kanske för mycket inspiration? Jag hann inte med, orkade inte göra allt jag också ville göra.

Jag vet inte om det är just skärmens fel, men det är i alla fall intryckens fel. Tänk och få vara den där gamla farbrorn en dag. Vad lugnt livet skulle varit. Och jag vet, det är inte omöjligt för mig heller. Det är nya vanor och nya mönster som behöver betas in. Och jag har börjat, och det är bra. I alla fall på god väg just nu.

Då veckan varit extremt fylld av ångest har jag nu en lördag framför mig som jag sett fram emot. Det är långfrukost (förmodligen själv, hehe), långpromenad med podd eller musik, lunch med en vän och vila och återhämtning med familjen. Det är viktigt att veta vad man kan se fram emot, tror jag. Och se till att det blir av.

Hur tänker ni kring skärm, intryck, stress och sådär? Vore väldigt intressant att höra.

/Filippa

3 kommentarer

  1. Är i liknande läge. Avinstallerade fb-appen på mobilen för en vecka sedan och har pausat allt förutom jobb och familj. Skönt och jobbigt med paus… Behövligt oavsett. Hoppas du hittar vila!

  2. Jag går i liknande tankar. Har märkt att jag lätt blir overloaded på intryck efter för mycket gluttandet på mobilen i tid o otid. Funderar på hur jag kan få ett sundare förhållande till skärmen. Införa strikt begränsad skärmtid? Träna på att vara mer närvarande i nuet? Generellt så funkar utevistelser, helst i skog, bäst för mig när jag behöver varva ner. Kanske inte så konstigt med tanke på att människan är skapt för att leva i samklang med naturen?

  3. Jag avinstallerade fb och Instagram i våras när jag var som värst i utmattning. Fick bara hjärtklappning av att gå in där och se vad alla gjorde. Jag orkade inte bry mig så det var inte så jobbigt. Bara tråkigt ibland när jag missat nåns födelsedag eller typ att någon fått barn eller så… Men den risken fick jag ta. Jag visste ju hur mycket min hjärna spann vidare bara från att läsa ett inlägg. Så det hjälpte mig. Jag har inte heller orkat kolla nyheter i perioder, tv har gått bort helt. Har spelat 1-2 spel på mobilen som avkoppling och läst 3 bloggar ( däribland er😀), inte så mycket mer.
    Jag tror det kan vara till hjälp att bestämma med sig själv vad man ska göra på mobilen, så att man inte bara klickar vidare. Sätta ett larm när man ska plocka bort den kanske.
    Men mobilen är också ibland symbolen för en vilopaus för oss stressade människor, paradoxalt nog, trots att vi egentligen ofta blir stressade av den eller kanske alltför bundna till den.
    En bra sak som hjälpt mig till avkoppling var att jag fick FAR, fysisk aktivitet på recept, genom att jag gick en kurs i att hantera stress och utmattning på vårdcentralen. Enligt receptet ska jag gå en halvtimme varje dag. Det ska inte vara några raska promenader utan i en väldigt lugn takt, vilket kan vara svårt, men skönt när man lärt sig bromsa takten. Är det för mycket tankar som snurrar i skallen så brukar jag göra en mindfullnesövning där man går igenom hela kroppen, tex börjar med fötterna, fokuserar på fotsulorna och hur de känns när jag går, osv. Jag försöker hålla fokuset på samma kroppsdel ganska länge. Tankarna avbryter övningen då och då men det gör inte så mycket och det är skönt att ha något tydligt att föra tillbaka tankarna på sedan. Förr kunde jag bli så frustrerad när jag inte kunde bryta dåliga tankebanor, men detta har verkligen varit till hjälp!
    Ibland har jag tänkt att jag som kristen bara borde kunna be bort jobbiga tankar och när det inte funkat har jag känt mig som en dålig kristen.
    Så tänker jag inte längre utan är glad för de redskap jag hittar, som hjälper.
    Jag tror, och känner att Gud är nära när jag fokuserar på de olika kroppsdelar som han ju skapat. Och att jag kan be en bön i den stunden och tacka, men att jag inte måste det heller, han är nära ändå!
    Oj, det här blev en jättelång kommentar, det var visst ett ämne jag kände behov att skriva av mig om, så eftersom du frågade…😉

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *