Kan inte alla bara få vara som de är och kan inte alla älska sig själva jämt?

En vanlig kropp.

Helt seriöst. Hur mycket tid per dag ägnar du åt att antingen ogilla eller kanske till och med hata, dig själv? Fundera.

Och hur många gånger per dag unviker du speglar eller att på något sätt få lov att kritisera dig själv? Fundera. (Eller diskutera i smågrupper! Hihi)

I mina sociala kanaler, och de är inte många eller stora just nu, så ta detta för vad det är, pratas det vikt, självförakt och självkänsla. Det är bland annat Camilla Läckberg som skriver ett ärligt inlägg på instagram, där hon inte kan fatta att hon lagt så mycket tid genom åren, på att avsky sig själv. Det är Ebba von Sydow som berättar i sin podd hur hon önskar att hon kunde acceptera sig själv i den (supersmala) bransch hon är i (mode).

Och så är det jag. Inte för att jag pratat ett endaste dugg om det men… om någon vore inne i min hjärna de senaste veckorna hade ni blivit förfärade.

Jennie tipsade oss ju om Kroppshets av Mia Skäringar på SVT (inte sett än? Se!). Den var bra och informativ och otroligt sanningsenlig. Jag har aldrig haft en ätstörning eller sjukdom på grund av vikt eller mat, och det är jag såklart oerhört tacksam för. Jag kan ganska ofta ”känna mig tjock” men i princip alltid kunnat avfärda det, för att jag på riktigt inte bryr mig.

Men den senaste tiden har varit kämpig. Och jag vet inte vad det är, för om jag tittar på hur kläder sitter, så sitter de precis likadant nu som i våras, och då klagade jag minsann inte. Men det är tufft! Vi kvinnor har ju en roll i samhället som säger att vi ALDRIG ska vara nöjda. För mycket fett eller hår eller för konstig där eller för något där. Det är sjukt.

En viktig regel har vi i vårt hus. Det är strängt förbjudet att klanka ner på sin kropp. Det är aldrig tillåtet att säga ”nej vad tjock jag känner mig” eller ”vad äcklig jag är”. Det är bra, för att det gör ju att jag skärper mig de veckor jag känner så.

Men åh. Jag känner mig så maktlös! Jag älskar till exempel att Ebba von Sydow inte är trådsmal, hon är helt normalsmal, och det gör att jag på riktigt inspireras av henne. Jag kan ändå inte relatera till pinnsmala kvinnor för sådan har jag aldrig varit och aldrig tänkt bli. Vi MÅSTE vara olika!

Jag vet inte ens vart jag vill komma med detta nu. Mer än att… var mot din kropp som du är mot andras kroppar.

Och så börjar vi där.

/Filippa

5 kommentarer

  1. Jag följer Stina Wollter och Lady Dahmer för att få in lite kroppspositivism. Jag är strax under överviktig på bmi. I perioder tycker jag att det är ett problem och vill gå ner men när jag mår bra skiter jag fullständigt i vikten. Det verkar sitta ihop med mitt psykiska mående i övrigt. Nu har jag ibland jobbiga tankar men försöker verkligen att strunta i dem.

    Våra kroppar är fantastiska!

  2. Först, ett instagramkonto som visar olika sidor för att bryta tanken om att ”om det ser perfekt ut på bild så måste det vara så”, jessicamarieharding det är min kusins frus syster(även min tremänning eller neskusin) hittade dit igår och tyckte att hon visar så tydligt på verklighet vs. ”socialamediervänligt” .

    Det här med kroppsbild är en sån extremt viktig sak att prata om. Jag kämpade med min självbild i såå många år och tyckte aldrig att jag dög. Jag minns tillochmed kommentaren när jag var 12 som gjorde mig supermedveten om hur jag såg ut och tankarna om att jag inte var smal nog. Som 12-åring började jag hålla in magen konstant, så mycket och så ofta att det började göra ont i musklerna att slappna av i magen. (Det här är dock inte helt en problematik som jag blivit av med än tyvärr även om det blivit bättre) Jag minns när jag i åttan gick över 50 kgs-sträcket. och hur jag skämdes över att väga så MYCKET. Att jag var längst i klassen av alla tjejer och nästan alla killar (då 173 cm nu 176) spelade ingen roll, nu var jag ju närmare 100 kg än 0. Så extremt galet nu när jag som vuxen ser tillbaka på det.

    Den kommentaren när jag var 12, som kom från en av mina då bästa vänner, satte sån snurr på mina tankar att det inte var förens jag hade flyttat till Göteborg och pågrund av ångest och då odiagnostiserade kringfaktorer gick upp till över 90(!!) kg som jag började inse att jag faktiskt dög. Jag var tvungen att gå från på gränsen till anorektisk till att ha fetma för att inse att jag dög. Efter att jag gått upp så mycket har jag fått tre barn och varje graviditet har inneburit mellan 25-30 kgs uppgång. alla gravidkilon har jag blivit av med, och jag väger inte längre 90kg även om jag är betydligt närmare det än de 60 kg jag vägde när jag flyttade hit, men nu handlar viktnedgång för mig inte om att bli smal och ”fin” utan om att må bra, ha energi i kroppen och viljan att leva länge och få se mina barn växa upp, att orka leka med dem ute och att skapa sunda tankar och värderingar hos dem. Jag pratar aldrig om ”banting” hemma och alla typer av mat är tillåtet om än i begränsade former, men då pratar vi om att socker är dåligt för tänderna, inte om att man blir tjock om man äter för mycket. min mamma har inte haft en sund kroppsbild över sig själv och det har självklart också spelat in i hur jag sett på mig själv, men eftersom att jag vet hur mycket det sociala utifrån spelar in så blir det extra viktigt för mig att skapa en trygg, sund och verklig grund för barnen att växa upp i och komma hem till.

    Förlåt för att det blev en hel novell som kommentar här, det var inte meningen men hade uppenbarligen behov av att få ur mig detta haha. Älskar den här bloggen och att ni tar upp alla dessa vardagsämnen på ett så avslappnat och ärligt sätt. Tack!

    1. Vad fint du delar Eva, tack! Det är så sjukt att det så många med dig som delar detta, det förstod jag även av Kroppshets-dokumentären. Det är så trist! Men så bra att du gör revolt gentemot dina barn! Vi kämpar ihop!
      Och tack för din fina kommentar om bloggen! 💜

  3. Återkommer igen till det Jennie skrev den 17 Augusti :

    ”….att behaga andra är inte kroppens syfte. Kroppens syfte är att vara vårt hem under vårt jordeliv, en fantastisk skapelse med magnifika funktioner. ”
    Tänk om vi kunde fokusera mer på vår kropps verkliga syfte och mindre på hur den ser ut!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *