Bakslagsträsket och ångestmonstret

Vägen framåt är inte en spikrak framgångskurva. Det vet alla. Det är okej.

Men att vara på väg tillbaka från utmattningsdepression och en har känt att vägen ett tag har varit rätt så stabil då är det extra ljuvligt att leva.

Att då plötsligt överrumplas av det där förhatliga ångestmonstret igen, det är så vedervärdigt.

Den får en tro att det aldrig mer kommer bli bra, att jag kommer vara sjuk för alltid och att rädslan aldrig kommer att ge vika.

”Herr Ångest vill bara skrämmas.” Så skrev en av mina vapendragare och närmsta vänner till mig, en kväll var som värst, och ångesten höll mig som i ett skruvstäd av rädsla.

Och det är så det är. Ångest är egentligen bara tankar och känslor, helt ofarliga. De kan inte göra mig nånting.

Men ändå blir jag rädd. Så in i märgen och i hela min varelse rädd.

När ångesten är sådär gastkramande stark då slutar hjärnan att funka, den där logiska vettiga delen av mitt jag sitter skrämd i ett hörn medan reptilhjärnan säger till mig att fly. Men du kan inte fly från dig själv.

Ångest är en signal som säger att något inte stämmer. För att vi ska kunna fly eller slåss när faran hotar. Men när jag inte ser faran eller har något att egentligen vara rädd för då blir en ju liksom ännu mer rädd.

Fast till slut så viker monstret undan. Lögner gör det. För sanningen är starkare än lögnen. Ljuset är starkare än mörket.

Jag tror inte på att bedöva eller att gömma sig för Herr Ångest. Jag tror att du måste ta dig igenom. Hur överjävligt det än kan kännas. Den enda vägen är genom.

Nu är jag igenom, igen.

Jag känner mig som uppstånden från de döda. Nu lever jag igen.

(Tack du min vän som skrev det där meddelandet  och alla ni andra som påminner mig om sanningen i dessa stunder och dagar. Ni är så ovärderligt viktiga!)

 

8 kommentarer

  1. Kram och heja dig! Det är gott att veta att ljuset finns där på andra sidan tunneln. Även om det stundtals känns nattsvart. Det är min erfarenhet. Gud har inte bara gått före oss från död till uppståndelse. Gud går med oss, om och om igen.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *