Det nalkas bröllop!

Här står vi för två år sedan på min lillebrors bröllop. Andrea och jag.

Idag är dock hennes stora dag. Och det känns så himla fint att få vara med.

Vi blev oskiljaktiga för exakt 22 år och tre månader sedan. Jag var 10, hon var 6. Vi kanske inte valde varandra, men det hör inte hit, vi har ändå alltid haft varandra.

Och det är det som är grejen med den här kvinnan. Den här kvinnan jag kallat lillasyster, då vi så tidigt svetsades samman. Men egentligen, helt ärligt, det är hon som är storasystern i det här förhållandet.

Alltid kommer hon med kloka råd, djupare funderingar och framför håller hon mig alltid om ryggen. Jag vet, att när jag kommer till Andrea, så står hon först på min sida. Och jag älskar det med henne! Det är systraskap.

Och idag ska vi få välsigna och se Andrea få sin Jonathan. Och jag kanske är mest nervös över att min klackar är lite för stora, eller att min make inte ska hålla. Men hon är knappt nervig. Hon står så stadigt och hon och J är som gjorda för varandra.

Jag minns första gången vi fick träffa J. Då kom han in i vårt kök, så himla glad och jag kände direkt att det här är en personlighet jag gillar! Men sedan att se Andrea som så mycket sig själv! Det är då man vet att det är rätt. När den andra personen tar fram det bästa på det mest naturliga sätt.

Och med detta lilla inlägg ska jag nu rusa bort till vigseln. Och det ska bli både roligt, härligt och alldeles underbart.

2 kommentarer

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *