Morsornas adventskalender – lucka 6

Bakom lucka 6 gömmer sig min bönevän Lena Abrahamsson. Lena är mamma, farmor och mormor och samtalsterapeut. Hon är en klippa i vår församling och en förebild i att hålla sitt hjärta mjukt, hålla sig nära Jesus och hålla sig nyfiken på livet.
Jag har bett Lena berätta lite om hur det är att ha en stor familj (hon har 6 barn!). Varsågoda:

Jag heter Lena, är 65 år, bor i Rimforsa och arbetar som kurator/samtalsterapeut. Jag har en stor familj med man och 6 barn, varav den yngste fortfarande bor hemma. Första barnet föddes strax innan jag fyllde 23 år och det var då som modersinstinkten föddes i mig, kärleken till det nya livet och att ta hand om och vårda. Barnen föddes med 3 till 4,5 års mellanrum, förutom 8 år mellan de två yngsta. Jag ville ha tidsmellanrum för att ha ork att ta hand om det nya barnet. Minstingen kom som ”fastebonus”.  Då var det lite omställning att bli babymamma igen vid 45 års ålder, men jag lät det bli en lugn period med mys utan en massa krav. 

I nutid har jag kunskap om anknytningsmönster och hur vi formas av våra tidiga erfarenheter. Jag kan förstå att min önskan och ”driv” efter flera barn var mitt sätt att också ta hand om mitt eget inre barn som behövde kärlek och omsorg. I efterhand kan jag önska att jag hade haft lika god förmåga att ta hand om mina barn i alla åldrar, men jag gjorde efter min förmåga och kunskap då. Barnen har givit mig mycket glädje och nu är familjen även utökad med respektive och 6 barnbarn. 

I och med att vi har varit en stor familj så har barnen ganska tidigt fått ta ansvar för olika uppgifter som matlagningsdag, städa sitt rum, hjälpa till med tvätt, gräsklippning o.s.v. När de har flyttat hemifrån har det varit en värdefull kunskap har jag förstått av dem. Det som de som vuxna har framfört om sin barndom är att de hade önskat att jag hade haft egen tid med dem var och en, inte bara som grupp. 

Utifrån min terapeut- och mammaroll ser jag det angeläget att varje förälder får möjlighet att lära känna sig själv, får utveckla en positiv självbild, inse sina  resurser men också vad som behöver utvecklas och förändras. Det är en mycket angelägen och stundtals svår uppgift att ta hand om och forma nya individer. Med villkorslös kärlek, empatisk förmåga, stort tålamod och också utrymme för egen återhämtning finns möjligheten. Att nu fortsätta uppgiften i rollen som mormor och farmor är roligt, givande och känns viktigt.

4 kommentarer

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *