Acceptans och Förändring – del II

Först av allt; tack för all respons och kärlek. Det betyder så mycket!

Innan jag fortsätter mina reflektioner och tankar kring de två år som nu passerat så vill jag vara tydlig med att säga att detta är min berättelse, mina upplevelser och jag kommer att skriva om det som varit hjälpsamt för mig. Tyvärr är vi många, alltför många, som har samma diagnos som jag, och som har gjort sin resa. Vi har säkert vissa gemensamma erfarenheter men var och en har sin unika historia, därför var varsamma med kommentarer och tvärsäkra råd till den som är på väg tillbaka. Kommentarer och råd kommer för det mesta med omsorg som utgångspunkt men landar ofta fel. Min intention med dessa tankar kring ”Acceptans och Förändring” är inte att säga hur någon annan ska göra. Men om någon känner igen sig eller får med sig något gott från mina erfarenheter så är jag ödmjukt tacksam för detta! Jag tror nämligen att delande kan vara helande därför delar jag min berättelse med er.

När jag gått och funderat sedan jag skrev det förstainlägget om hur jag ska fortsätta min berättelse insåg jag att det finns så mycket att dela kring mina erfarenheter så det kommer inte att rymmas i ett inlägg, det blir istället en serie reflektioner utifrån olika teman. Alla teman är inte spikade än men jag tänker att jag vill ta upp åtminstone följande ämnen:

  • Vem blir utmattad?
  • Samtal och terapi
  • Fysisk aktivitet
  • Den utmattade mamman – hur är det möjligt?
  • Aktiv och passiv vila
  • Den nya identiteten: Vem är jag nu?
  • Vägen framåt och de oundvikliga bakslagen
  • Finns Gud under all bråte?

Den som orkar och har lust får haka på mina ”utmattnings-veckor”, tanken  i nuläget att jag vill producera en text i veckan, men ha tålamod, undantag kan ske då jag faktiskt inte har orken alla veckor.

4 kommentarer

  1. Ditt delande har betytt oändligt mycket för mig!
    Visst ser jag att vi har våra olikheter, men samtidigt många likheter. Och i den upplevda ensamheten är det så fint att se! Hur många ggr har jag inte tänkt att jag skulle vilja prata mer med dig. 🙂
    Så jag ser fram emot dina texter! ?

Lämna ett svar till Lovisa Palm Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *