Jag drömmer. Om att älska mig själv

Jag älskar Silver och alla deras underbara låtar. Och just den där frasen som kommer från låten ”jag drömmer”, den sätter sig ordentligt emellanåt.

Det är en tråkig årstid nu. På såååå många sätt.

Och min kropp den är kritvit. Och hårig. Och ansiktet är blekt så det ser sjukt ut. Och ja, det har satt sig några extrakilon som inte vill gå bort.

Och jag avskyr det.

Jag går ofta in i sånt här och vill hitta lösningar direkt. Så;

1. Jag solar solarie så blir jag lite fräsch. Men inser sedan att jag inte vill sola solarie för jag är rädd om min hud. Den tiden är förbi.

2. Brun utan sol? PÅ HELA KROPPEN?!? Nej, vem pallar.

3. Jag bokar en vaxning så känner jag mig lite fräsch? Alltså, ett, Filippa Nielsen är inte känd för att tåla smärta. Två, är det inte hiskeligt dyrt? Tre, när skulle jag hinna? Jag slappar hellre i soffan.

4. Jag måste gå ner i vikt och här finns ju flera alternativ. 1. Träna stenhårt. Hade funkat om jag inte har en lätt förkylning över mig med halsont osv. Vill inte riskera. 2. Sluta äta. (Skrattar ihjäl mig inombords) jag kan inte sluta äta för jag ÄLSKAR att äta. 3. Sluta äta snacks åtminstone? (skrattar lite lättsammare och kanske med någon slags sorg) Nej, inte heller kan jag klara det. Älskar mina ostbågar framför tv:n när jag är helt slut som soldat.

Vad återstår då? Jo. Att förlika sig med sin kropp och sin figur. Att helt enkelt börja älska den.

Och i ärlighetens namn, det här är sååå mycket svårare än att sluta äta, vaxa benen och sola solarie. Att älska sig själv är något som krävs mer tid, mer engagemang och mer kbt:ande för hjärnan än mycket annat.

Men eftersom hela hjärnsystemet faktiskt behöver ändras tar det tid. Och kraft. Men det är ju så värt det. Jag vet ju det!

Det jag själv ska börja med den här veckan är att klä upp mig lite extra. Det brukar ge en liten skjuts i nervsystemet och sedan… ja, vad händer sen?

Får ni också kroppskomplex och mår dåligt? Vad gör ni då? Ni kan väl inte mena att jag är ensam om detta?

11 kommentarer

  1. Mm ,tyvärr kroppskomplex här också… men inte så många konkreta bra tips att ge … mer än att jag försöker gå och lägga mig i tid för att bättre kunna hantera negativa tankar och aktivt försöka fylla livet med sånt som är viktigt samt försöka minska krav på att prestera då jag ofta blir kontrollerande mot mig själv på ett negativt sätt i dessa perioder.

    1. Alltså läste min kommentar igen… måste va för att jag pluggar som jag använder så tråkigt formella ord ? jaja får väl försöka ha nåd med det också!

  2. Alltså. Inget av detta stämmer ju sett från mitt perspektiv, men jag känner igen känslan. Jobbar också på, och börjar bli ganska bra på att känna att jag duger som jag är och ett par extrakilon och stress-fri (i just det ämnet), är bättre än en mindre storlek och supernojig osv. Nu älskar vi oss själva och tänker på hälsan när vi kan – både den fysiska och mentala 😉 KRAM! Du är superfin!

    1. Amen visst är det så? Man själv ser ju inte på någon annan på det sättet liksom. Alltid en själv man klankar ner på!
      Men håller heeeelt med! Hellre stressfri och bullig än spinkig och nervvrak… haha de måste ju inte hänga ihop men i vårt fall kanske 😉

  3. Känner verkligen igen! Jag försöker tänka på min kropp mer som funktionell, när jag hamnar i de tankarna. Typ Tänk att den kunnat producera två barn, med allt vad det innebar av foglossning, 20 kg viktuppgång, förlossning mm mm, och ändå funkar nästan lika bra som innan. Tänk att jag kan gå, se, höra, dansa osv. Tänk att jag kan bära mina barn (även om ryggen och armarna tar stryk ibland). Tänk att jag med min kropp och bara genom att finnas där, kan trösta mina barn. Tänk att min man älskar min kropp, fast den är blek, hårig och bullig. =D

  4. Bra det där med sömnen!
    Något som verkar avstressande, uppiggande och tillplattande för mig är promenader utomhus. Med eller utan pratfölje. Extra kilon och dåligt humör avskyr promenader och måste fly. Det funkar fint även med lätt förkylning.
    Jag tar valfri familjemedlem med mig om kvällarna. Det blir egentid med mamma/fru och de verkar på riktigt uppskatta det, även om det är hög tröskel innan vi kommer ut. Kylan rosar även till hyn ?

    1. Ja jag håller med! Jag promenerar varje dag när jag inte kan träna. Det är bra men just nu börjar jag faktiskt bli lite trött på mitt egen sällskap haha. Försöker få till kompis-promenader men det är också lite klurigt! Men det är en himla bra geej!!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *