Kan det BARA vara kul med träning?

Visst kan det kännas något roligare när solen och ljuset nu börjar titta fram?

Är det bara roligt att träna? Alltså, hela tiden. Innan, under tiden, efter? Är det det?

När man är liten är det ju det. Jag tänker på mina barn som tränar för att det är kul. Inte för att bygga muskler eller tappa kilon.

Jag känner mig smått avundsjuk faktiskt, på deras situation. För egen del har jag ingen träning just nu som bara är för kul. Kanske behöver jag inte det, jag vet inte.

Här är jag mycket glad efter ett 7 km-pass igår när solen strålade och det var såååå skönt med lite tid för mig själv. Ett pass helt utan press, underbart!

Den här veckan har vi sportlov och jag försöker få in lite rörelse varje dag, både för kidsen och mig. De har badat, jag har gymmat, sprungit och idag ska vi klättra.

Och för dem är ju allt bara roligt. Och när jag lyssnat på Hjärnpodden, som jag gjort en del det senaste, inser jag att om vi människor ska överleva, så måste vi röra på oss. Och inte bara lite, utan mycket.

Vardagsmotion är ju det bästa, enligt flera forskare. Ta trapporna, promenera till jobbet, gå ett extra varv hemma osv. Det låter ju töntigt, men det är sant!

Jag själv tror också en viktigt del är att börja dela upp rörelse och kroppsvikt. Att få hjärnan att förstå att det egentligen inte hör ihop särskilt mycket, att träna och tappa vikt. Det är ytterst få kalorier som bränns vid ett pass, om man kollar på en persons kaloriintag via mat. Och om sanningen ska fram, du går inte ner i vikt via träning, det gör du främst genom mat (men visst kan träningen vara med och påverka, men det är inte en avgörande faktor).

Och när jag själv har börjat tänka såhär har jag märkt hur mycket roligare det blev med träning, eller låt mig säga rörelse.

Det gör att jag kan traska på i 20 minuter och känna att yes, idag har jag rört mig! Istället för att lägga press på att bränna kalorier.

Dessvärre har jag ju själv, och väldigt många andra, en annan tvångsfaktor till träning eller rörelse. Det är ju den fysiska eller psykiska smärtan. Där vi vet att vi måste röra på oss, annars värker ryggen för mycket, humöret är skit eller prestationen för kass.

Och kanske är det ingen dålig anledning att träna. Då gäller det ju helt enkelt att hitta något riktigt roligt att göra för att röra på sig. Men lägg bort kaloribrännar-pressen. Den tror jag verkligen tar mest död på träning.

Har ni kul när ni tränar? Vad gör ni för träning då? Eller hatar ni det och tvingar er? Hur ser vardagsträningen ut där hemma?

4 kommentarer

  1. Älskar att träna!
    Men inte alltid. Inte varje gång. Men i överlag.
    Framför allt att cykla. Wow vilken grej! Älskar det!!

    Gillar oftast träning både innan, under och efter. Minst innan. Jag kan också ha det svårt att ta mig iväg.

  2. För mig blev det annorlunda efter barn. Nu känns träningen som en lyx, något jag unnar mig och min kropp. Och samtidigt något nödvändigt, något jag vet att min kropp behöver. Jag älskar känslan av svetten som rinner och att bli heeelt slut! Få saker som klår det.

  3. Att röra på sig är helt livsavgörande för mig.
    Just nu bara promenader och cykel till jobbet.
    Men det håller ändå hjärnan på rätt sida om mörker och deppighetsspåret som gärna går på repeat annars…

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *