SÅ tacksam!

När jag var ofrivilligt barnlös tyckte jag att det klagades så mycket från alla som var föräldrar. Tänk! De levde ju drömmen – de hade fått barn – men så visste de inte att uppskatta det eller vara tacksamma. Men det är  ju extremt ansträngande att vara förälder och ofta behöver det få pysa ut lite. Ibland kommer suckarna och stönen, även från mig.

Men. Vad jag älskar att vara mamma!
Jag anade väl att det skulle vara fantastiskt.
Men. Vad jag älskar det!

Jag vill formulera det på nåt sätt. Men orden låter futtiga och små.
Hur beskriver jag känslan för de små kropparna? Viljan att bara ha dem nära. Höra hur de andas, se dem slappna av i sömnen. Hur beskriver jag kärleken? Den där halvheten jag känner när de inte är på samma plats som mig – hur spännande och roligt det än är som jag håller på med. Det känns helt kört att formulera.

Och hur roligt är det inte?! Att se personligheterna blomma ut. Allt det där som bara finns där i dem. Och varje dag dyker det fram någonting nytt, arket är aldrig färdigskrivet. Att ana nyanserna i deras personligheter. Och sen när man tror att man ringat in dem – så dyker det upp någon helt ny sida. Ja, jag tror aldrig jag varit med om ett större äventyr.

Att vara mamma är den största gåvan jag fått i livet. Jag är så tacksam att jag får vara med. Det är utmanande och svårt. Varje dag sliter jag mitt hår. Men vad jag är glad för uppdraget!! Sixten, Ture och Bo – vad ni förvandlar mig! Ni lär mig så mycket om att leva. Om vad en människa är. Om vad kärlek är. Jag är SÅ tacksam.

3 kommentarer

  1. Ja! Sån tacksamhet! Kan titta på mina barn flera gånger varje dag och tänka ”Tänk att det här är mitt barn! Som ser ut/gör/säger/är så här. Så häftig känsla!”

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *