Kanske det bästa jag vet?

Ny vecka idag, och inte särskilt utvilad. Men med en härlig känsla i magen.

I helgen har vi varit på församlingshelg. I varje kyrka jag varit med i så är detta alltid det bästa på året. Ja, kanske det bästa i livet?

För på ett läger hinner man hänga, landa, vara. Sitta ner och prata med dem man bara skymtar under kyrkfikat. Och hur jag älskar församlingen! Alltså den stora församlingen, kroppen. Hur vi hör ihop, hur vi är syskon. Olika åldrar och så olika liv men ändå känslan, vissheten om hur vi hör ihop. Och den stora kärleken, till Gud och varandra. Och nerven av längtan att tillsammans vilja söka Gud och få se den här världen förvandlad.

Och sen i år… Första gången sen vi fick barn som vi inte behövde ”jaga” och vaka. Alla barnen var självgående och helt uppslukade av lek hela helgen. Så vi kunde vara med på samlingar – jag var helt chockad över det. Jag har liksom kommit ur det – att man faktiskt kan vara med på programmet. Vi kunde dessutom sova på nätterna. Och då höll vi oss trötta genom att vara uppe sent istället. 

SÅ härligt med församlingshelg!

1 kommentar

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *