”Är den här låten kristen?”


Ibland stöter jag på en mentalitet i kristna kretsar som handlar om att bedöma om någonting är ”kristet nog” för att jag ska kunna ta in det. Om jag sätter etiketten kristen på saker då vet jag att dom är ”säkrade”. Då kan inget farligt eller ont passera, bara in med det i systemet utan reflektion; kristen musik, kristen livsstil, kristna böcker, kristen barnuppfostran, kristen tidning osv. 

Personligen har jag rätt svårt för den här typen av paketerande och sorterande. Jo, jag tycker visst att en människa får kalla sig kristen, där är det helt riktigt. En människa är kristen för att hon följer Kristus, det är det som är ordets innebörd från början. En benämning på dom som ville följa den väg som Jesus hade visat på med sitt liv och sin lära. Det är då som det är vettigt att kalla sig kristen. 

Men det här med att namnge saker som kristna det är riktigt knepigt. Med det sagt så vill jag också erkänna att jag ofta själv faller i fällan och slänger ur mig att ett dött ting eller ett sammanhang skulle kunna kallas för kristet. Låt mig ge två skäl till varför jag tänker så:

För det första anser jag att det här med att sätta saker i fack blir ett sätt att inte behöva tänka och reflektera på om något verkligen är bra eller inte. Om låten är kristen, ja då är den bra. Här behövs ingen reflektion kring budskap eller ursprung. Kristen låt = bra låt. Mycket märkligt sätt att förhålla sig världen. Jag tänker att Gud gett oss ett förnuft och en möjlighet att urskilja vad som är gott, då vill jag använda det. 

För det andra blir det här sättet att resonera ett förhållningssätt som gör Gud liten, så himla liten. Jag vill leva med ett öppet hjärta och ett påkopplat förnuft så att jag kan ta in allt det goda som jag möter i livet. Min upplevelse och erfarenhet är att Gud använder de minst oväntade situationerna, otippade människor och ”okristna” låtar för att visa mig på viktiga grejer eller ge mig en hälsning om det som jag behöver höra allra mest just nu.

I några av mina mörkaste stunder dyker ofta en textrad från artisten Timo Räisinen upp i mitt medvetande:

Fear no darkness, promised child
Fear no evil, promised child
Don’t be scared, sweet promised child
Fear no darkness

Skitsaksamma om låten är kristen. Jag tror att Gud använder den för att säga något viktigt till mig. Och jag känner ofta en känsla av lugn och hopp när den där textraden dyker upp. För mig räcker det bra så.

6 kommentarer

  1. Att gå in i fällan om något är mer eller mindre kristet eller t o m inte alls gör vi nog alla, tyvärr. Med min tonåring försöker jag få honom att lyssna på texten och tänka bygger detta upp mig, blir jag glad av den, får den mig att må bra och framför allt för den mig närmare Jesus? Men saker kan ju inte vara kristna, det är ju hur vi hanterar dem. Hur vi använder dem…. De kan föra mig bort från Jesus eller de kan vara en välsignelse i att leda andra till Jesus…. ?

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *