Är kyrkan ens för alla? (2)

Härligt samtal Filippa satte igång igår! Jag tar vid.

En övning jag brukar göra när vi pratar om församlingen på jobbet är att vi brainstormar allt vi tänker på när vi hör ordet kyrka. Vad är en kyrka? Vi hittar ofta så många ord att hela tavlan blir full: gudstjänst, konfa, stickkafé, gospelkör, scouter, nattvard, bröllop, RPG, psalmsång, dop, mötesledare, gemenskap, bibel, kyrkfika, söndagsskola, strängorkester, predikan, lovsång osv osv.

I steg två börjar vi sudda istället. Vilka ord kan vi ta bort? Aha-upplevelsen blir ofta att det är ganska mycket vi kan ta bort. Vad måste vi ha kvar för att det ska vara kyrka? Ja inte så många saker. Gemenskap, tillbedjan, nattvard, dop, bibelläsning – vi tänker lite olika och det kan bli intressanta samtal utifrån det.

Vad är en kyrka? Kristi kropp. Kristi brud. Hans folk – tillsammans på jorden. Som genom sin kärlek till varandra och till Gud visar världen vem Han är.

Församlingen är min största kärlek på jorden. Det är så svårt och krångligt och jobbigt ibland. Men det är SÅ vackert. 

Och jag kan drabbas av sorg att den gestaltar sig så enahanda. Så lika på olika platser. Så mycket är kultur som vi skulle kunna skala bort och fylla med annan kultur. För att nå andra människor med detta underbara – Kristus kropp på vår jord.

Jag drömmer om hiphop-kyrkor, om församlingar som möts på puben, på gymet och på äldreboendet. Jag drömmer om lovsång i olika genrer, om kyrkor som möts i hemmen, på tisdagar, ute i skogen. Jag drömmer om RAVE-tillbedjanskyrkor och friskisochsvettiskyrkor och kyrkor som lever ute på gatorna, på nätterna.

I min värld kan kyrkor se ut på tusen olika sätt. Och vi har bara skrapat på ytan. Jag längtar efter människor som vågar. Gå långt utanför boxen. In i meditationsrummen och ut på golfbanan. Varhelst där finns människor, där kan det finnas kyrkor.

Jesus!
Jag längtar efter mer!
Större frihet! Fler färger! Fler nyanser!
Åh hjälp oss.
Befria oss från våra småborgerliga fängelser och led oss in i allt det du har för oss.
För den här världens skull.
Herre.

2 kommentarer

  1. Så bra!
    Jag tänker på vad juan carlos ortiz skrev i Medlem eller lärjunge?, att hans församling slutade fira gudstjänst på söndagar som ett experiment under något år för att istället mötas i hemmen och återupptäcka vad som egentligen är centralt. Och plötsligt blev allt på riktigt och det blev typ världens väckelse och grejer,
    Hur spännande och bra vore inte det!?

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *