Skärmhjärnan del II – de vuxna och beroendet

Eftersom jag snabbt sprang vidare till nästa bok av Anders Hansen (alltså ursäkta tjatet kring hans böcker, men LÄS dom! Eller lyssna!), har jag inte riktigt samlat ihop ett bra inlägg kring Skärmhjärnan och vuxna, som jag skrev i mitt första inlägg. Men jag ska prova.

Som jag tidigare skrivit är vår hjärna nu för tiden lika beroende av telefonen som vi är av allt annat. Ni har säkert hört att vi lägger sjukt stor andel till att titta till telefonen.

Och den biten har jag börjat reflektera över rejält. I Skärmhjärnan talar han om att om telefonen till exempel ligger framför mig på bordet när jag umgås med någon, är risken rejält stor att det enda din hjärna gör är att kämpa emot att ta upp den och titta till den. Eller så gör du det. Och oavsett vilket så visar du att den person du umgås med inte är lika intressant som din telefon. 

Jag har medvetet börjat låta telefonen ligga i sovrummet när vi umgås eller låta den ligga kvar i väskan. Det värsta är ju att jag, och många andra, har ju ALLT på telefonen! Det är så dumt! Den försöker jag komma på hur jag ska lösa. För samtidigt är det så bra för mig att ha kalender, listor och banken i telefonen eftersom jag slarvar bort allt annars. 

Men vi är många vuxna som faktiskt behöver tänka igenom vårt telefon-beteende. För hur roligt är det när någon plötsligt börjar kolla på sin telefon när man sitter och pratar? Det spelar ingen roll om det är den personen man pratar med just då, jag tycker det är otroligt oartigt, och faktiskt tråkigt. Och det sprider ju sig. Börjar du kolla telen ska du se att fler snart sitter där med den. 
Vi behöver bli bättre på det. Jag tycker faktiskt det! Inte bara för vår egna hjärnas skull utan för omgivningens trevnad. 

Vad säger ni? Vad har ni för tips och tankar kring det här? 

3 kommentarer

  1. För mig går det i perioder hur det funkar.
    Jag tycker tex att det är bra att ha bibeln i telefonen för då finns den nära till hands och jag är ganska dålig på regelbunden läsning. Samtidigt gör den ju mig mer beroende av mobilen, så dumt. Inför fastan skrev jag av de bibelplaner jag följer i appen för att försöka följa i boken istället. Det har gått så där.

    En annan grej: medan andra kör på ljudlöst försöker jag köra högt ljud. Då vet jag att jag inte missar sms eller samtal utan känner mig tryggare och mer fokuserad på det jag håller på med.
    Jag har dock inte särskilt många aviseringar aktiverade, mail samtal sms, så detär inte särskilt störigt med ljud på.

    Instagram har jag för det mesta avinstallerat nu för tiden.

    Vi har en familjekalender fast i vanlig bokform så man lätt kan ta med sig till möten och så. Tyvärr är den inte särskilt synkroniserad eftersom min man sällan skriver i den. Just kalendern är ju väldigt vettig att ha i telefonen så att man kan prenumerera på varandras och typ kyrkans kalender, men jag vet inte. Jag är mer för att skriva med penna…

    Egentligen så bara hatar jag telefonen och allt den gör med mig och relationerna. Samtidigt som det känns så himla omöjligt att hitta en bra nivå på!

    1. Ah, har hatkärlek till telefonen också. Radera Facebook appen men webbläsaren blev jag inte av med= gick ju in den vägen istället. 🤷🏻‍♀️

      Stör mig på att jag ägnar så mkt tid till den. Ju tröttare jag är, desto mer tid får den ocj desto mindre vila för mig.
      🙄

  2. Hej!
    Jag har också precis läst Skärmhjärnan och blev också engagerad! Men jag började googla och sen stötte jag på en doktorand i psykologi som delar många studier angående skärmtid på sitt twitterkonto (@RobinFondberg) som jag varmt rekommenderar. Hon har delat en reviewartikel (sammanfattning) samt en ny stor artikel. Och den tydliga slutsatsen är att det inte finns något säkert stöd för att skärmtid orsakar psykisk ohälsa mm när man kontrollerar för annat såsom fysisk aktivitet, kost, mobbing mm.

    Med det sagt så KAN det fortfarande finnas ett orsakssamband mellan skärmtid och psykisk ohälsa men det finns ingen forskning som stöder det. Man har bara visat en korrelation utan att vad som orsakar vad (dvs hönan och ägget).

    Verkar som att Anders Hansen har varit lite selektiv avseende vilka studier han valt att lyfta fram. Och de två studier som Robin Fondberg delat är stora och ”tunga” i fältet.

    Detta är svårt men resultaten i artiklarna manar i allafall till försiktighet att anta en alarmistisk stil. OCH det bästa är att hjälpa barnen till ökad fysisk aktivitet som tydligt är kopplat till ökat välmående hos barn!

    Här är artiklarna och rekommenderar verkligen att läsa Robin Fondbergs tweets.

    https://journals.sagepub.com/doi/10.1177/0956797619830329

    https://bmjopen.bmj.com/content/9/1/e023191

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *