Mirjams måndagar

Måndagen är Mirjams. Våran femåring som fyller sex år i höst och börjar förskoleklass.

Det är också våran yngsta. Därför blir dessa måndagar på nåt sätt extra värdefulla för mig. 

Våran lediga dag en helt vanlig men ändå ovanlig vardag. Att kunna gå i pyajamas till klockan tolv. Inte behöva stressa iväg när andra åker till jobb och skola. Det är lyxigt. 

Vi gör inget särskilt. Kanske är det själva centrum av denna dag. En helg ska så mycket hinnas med och hittas på. 

Men på en måndag finns inget sånt. Vi skrotar runt. Fikar. Pysslar. Städar. Äter. Läser. Fixar. Ungefär så.

Fint att få tid för det där vanliga.

Det är också nåt särskilt med femårsåldern. I alla fall tycker jag att våra barn har varit särdeles tillfreds och harmoniska. Vi har passerat ständiga-mat-och-icke-sova-stadiet, klarat av springa-efter-och-jaga-så-dom-inte-slår-ihjäl-sig samt överlevt nej-jag-vill-inte-så-jag-skriker-tills-jag-gråter-perioden. 

Men femåringar alltså. Så underbart snusförnuftiga och lillgamla mänskor. Som vet allt. I alla fall är våran femåring sån. 

Kanske är jag lite extra sentimental då jag tänker att detta är min sista ”bebis”. Var inte alls såhär känslosam med vår äldsta. Men nu tycker jag verkligen att tiden gått för fort. Vill bara trycka på paus, bara en liten stund. 

Hur har det känts för er? Har det varit skillnad i hur ni känt för att era barn blir stora? Och håller ni med om att femåringar är ljuvligast på jorden?




8 kommentarer

  1. Vilka fina måndagar ni verkar ha! <3
    Jag känner mig mer sentimental med min lilla som är 2 år, mer som att jag vill att han ska vara liten jämfört med storebror. Även om jag såklart vill att båda ska få växa upp och lära sig allt. Men ändå. Det kanske är just för att jag inte vet om vi ska ha någon mer liten att ta hand om, i framtiden. Allt får så mycket "sista gången"-stämning över sig. Det är fint att få vara förälder.

  2. ja! jag känner verkligen på samma sätt. Ture fyller 6 år idag (!) och jag sörjer lite att aldrig mer ha en femårig Ture – det är verkligen en supermysig ålder. Jag har lediga fredagar med pojkarna och de är så precious!

  3. Haha NEJ, jag håller inte med er! 😂 som vanligt… nej våra femåringar, alltså när de var fem, var ju HEMSKA! Sååå mycket 6-års trots större delen av år 5. Minns sååå väl när vår yngsta fyllde 6 (snart ett år sen) och på dagen blev en lugnare och harmonisk människa. Men fem! Nooooo, aldrig mer tack! (Och det blir det ju inte heller ;))

  4. Jag tycker 1-åringar är bäst! Alltid goa, runda och glada! Man behöver inte fostra, bara krama och njuta av dom.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *